Text: Gunilla Bratthall      Bild: Björn Gustafsson        Guide: Jaques Schultze

En av de sista heta dagarna i augusti samlades vi på Stortorget vid ryttarstatyn av Karl X Gustav för en vandring bland historiens häxor och spöken i centrala Malmö. Jaques Schultze skulle berätta om alla hemskheter som timat under århundradenas lopp, somligt sant och annat nästan sant.

Vår första anhalt blev brunnen på Stortorget, anlagd så sent som på 1960-talet. Den tjänar nu enbart som vattenkonst och skulptur men hade ersatt den ursprungliga stadsbrunnen, som försåg Malmö med dricksvatten från Pildammarna. Den ursprungliga brunnen låg bara några meter från den nya, och dess läge är utmärkt med vita stenar på torget. Den nya brunnen är dekorerad med händelser från Malmös historia.

Nästa stopp blev hotell Kramer, som byggdes i slutet av 1800-talet (som en kopia av hotell d´Angleterre i Köpenhamn enligt vår guide) Anna och Fritz Kramer kom från Tyskland till Malmö, där Anna enligt historien skötte hotellet, maken och de 8 barnen med järnhand och spökar numera nattetid i hotellets korridorer. Hänger hennes porträtt på sned, då kan man vara säker på att hon kommer att spöka kommande natt.

Alldeles i under tornet på Kramer påminner en liten platta på trottoaren om att Gustav Vasa besökt Danmark/Malmö för en diskussion med Hansan, som lovat honom stöd i erövring av Visby. Det hade tydligen inte fungerat efter önskemål så Gustav Vasa fick ett vredesutbrott vid åsynen av en stackars tysk och gick till anfall med dragen kniv. Enligt vår guide hade kungen dessutom både tandvärk och berusning att skylla på. Historien är förstås framställd helt olika i svensk och dansk historia.

Kockska krogen, en gång ståndsenligt säte för stadens borgmästare på 1500-talet, Jörgen Kock, uppvisade stadens enda bevarade katolska skulptur på fasaden; övrigt material hade förstörts av hängivna protestanter. Det gula huset mitt över gatan hade varit spinnhus, dvs fängelse för ”dåliga” kvinnor av alla kategorier. Och än idag suckar ”de osaliga” i spinnhusets gamla lokaler. Här nere låg också ”långa bryggan”, där många fartyg lade till, bl.a. för att lasta sillen, som gick till i stora mängder. Ibland kunde man gå ända till Köpenhamn på båtarna (och kanske också på sillen, som kokade i vattnet däremellan).

Vi gick sedan bort mot hotell Tunneln, vars källare är från 1300-talet. Hotellet har förstås ett eget spöke, som bor i ett av rummen (hemligt förstås men nog anade vi en siffra, som fördes med vinden - eller Jaques Schultze) och visar sig som en medeltida flicka, som sveper in den inte ont anade hotellgästen i iskyla nattetid.

Längre bort gick Adelgatan över i Östergatan, som då blev bredare, eftersom stadens stora salutorg legat här, innan Jörgen Kock flyttade det till sin nuvarande plats på 1500-talet. På Östergatan ligger också Riksbankens f.d. lokaler men byggnaden är av betydligt senare datum. Huset blev färdigställt i slutet av 1880-talet. När man studerat ornamentiken är det lätt att förstå att, huset i folkmun kallats ”pittahuset”.

1658 blev ju Malmö svenskt, men det gillade ju inte dansken, så man gick till motangrepp, som resulterade i de blodiga slaget vid Lund 1676, där Sverige avgick med seger. Och så måste dansken hämnas och rustade en stor här, som tågade mot ett dåligt försvarat Malmö. Det hade nog gått Danmarks väg om inte de danska knektarna varit så ivriga att plundra fienden redan före slaget. Oordning uppstod och så kom det sig att Sverige lyckades vinna - allt enligt Jaques Schultze.

Vi tar nu ett stort hopp till ytterligare spöken och landar på 1700-talet hos brännvinsfabrikören Möller, vars fabrik låg där Hipp nu ligger. Möller gifte sig med Karna och de fick på 10 år 10 barn. Se´n dog hustrun under mystiska omständigheter, och Möller träffade snart nog en annan kvinna, men Karna gillade inte detta utan ägnade sig åt spökerier. Värst blev det när Möller själv gick hädan och låg i sin kista. Då trädde Karna in i rummet och slet upp liket till en dans, varpå alla närvarande snabbt avlägsnade sig. På morgonen därpå hade liket utslitna ”hosor”, tydande på våldsam aktivitet.

Men varför heter det nu Malmö? Staden har haft flera namn, och nämns först som Skvalperup, som skulle ha varit ett litet fiskeläge. Namnet finns i alla fall kvar på ett kvarter i S.t Petri församling. Staden har också kallats Ellenbågen, armbågen, av tyskar, och då tänkte man på den böjda kusten utanför Malmö. Malm hauge (ungefär) skulle också kunna vara en möjlighet och betyda grushög! Den sämsta (och minst troliga) förklaringen handlar om flickan, vars kjol hamnade i kvarnen och hon rycktes med och blev mald. Mal-mö.

 

 

Klicka på en av bilderna. Klicka därefter på lilla rutan i mitten (bredvid x rutan) så startas en bildbläddrare.