Kåseri Provence - Del 2 februari.

Text och bild: Christine Rosenqvist. Samt bilder från Pixabay och Wikimedia.
Webredigering: Sten Ullerud

(Del 1 Kåseri Provence januari finns under menyflik ”Reportage” A.S. Malmö)

När vi går in i februari har solens strålar börjat värma under dagen.
Det är fortfarande kallt morgnar och kvällar. Nattetid kan termometern krypa ner till endast ett par grader, men minusgrader är sällsynt. Det har dock förekommit.
Möblerna till uteserveringarna har kommit på plats. Man kan drista sig till att ta av den tjocka jackan, men halsduken behåller man på. Fransmannen och hans halsduk är ett kapitel för sig. Har man bara en halsduk på sig är man skyddad från det mesta av denna världens onda.

40 dagar efter jul infaller Kyndelsmässodagen. Le Chandeleur säger man här dvs Ljusbäraren. Dagen infaller i början av februari.
Är en gammal tradition som även finns hos oss. I den kristna tron är det den dagen som Jesusbarnet bars in i templet. Också den dagen som Maria ansågs renad efter barnafödsel. Om hon fött en pojke vill säga. Var det en flicka fick Maria vänta ytterligare 40 dagar.

När mörkret sänker sig i de smala vindlande gränderna samlas folk för att gå i procession till kyrkan. Man bär vaxljus långa, smala med en papperskrage påträdd runt lågan. Klarar du dig hela vägen utan att ljuset blåser ut - ja då har du ett gott år att vänta framöver. Mässa förrättas i kyrkan och man önskar varandra välgång inför det kommande året.

Kyndelsmäss är också den stora pannkakedagen - crêpes.
Man äter crêpes på längden och tvären både som dessert och med mera matnyttiga fyllningar eller rätt och slätt som de är. Det sägs att kan du från plättjärnet vända en crêpe i luften med en hand samtidigt som du håller ett mynt i den andra kommer du inte att vara fattig under året. Jaja - tro det den som vill.

Nere vid Rivieran kan temperaturen vara som en svensk försommardag. Det är många gånger som vi haft pic-nic på stranden när snön yrt och vinden ylat runt husknutarna härhemma. Människor åker på skidresor både norröver och till Alperna. Det har jag aldrig fattat. Hur kan man leta reda på snö? Det är nu i februari som mimosan blommar. Inte sådana ynka kvistar som vi ser i blomsterhandeln härhemma utan hela träd i rad efter rad. Ibland till och med hela dungar av mimosa.
I Bormés, som har tillnamnet les Mimosas är det Mimosakarneval. Karnevalståg där vagnarna är klädda med mimosa. Folk kantar gatorna längs med tågets väg. Tåget vänder tillbaka efter sin runda och då plockar man av mimosan och kastar ut bland folket. Har du tur kommer du hem med famnen full av härligt doftande kvistar. 

I den katolska världen är februari karnevalsmånaden med stort K.
Det ska festas, det ska gycklas, det ska ätas och drickas, det ska skämtas och roas innan allvaret och lugnet tar över med askonsdagen och fastan inför påsk. Allt enligt den katolska traditionen. Sedan 1933 är det i Menton, precis vid gränsen till Italien, citronfestival. Lite som vi har äppelfestival i Kivik under sommaren. Det byggs upp motiv med olika citrusfrukter, somliga med ljusfenomen om kvällen. Naturligtvis karnevalsvagnar konstfärdigt klädda med citroner.
Ja det är citroner så långt ögat kan se.
Det sägs att Menton är det största citrondistriktet i Europa. Huruvida detta är korrekt kan jag inte svara till. Citronerna härifrån är mera avlånga än runda och kockar anser att de är särskilt smakrika. Dvs franska kockar. Vi har ju berömda citroner på andra håll i Europa också.

Det är också i Menton som Kerstin Thorvall slog sig ner. Vår generation minns säkert henne och hennes för tiden spektakulära böcker. Hon skrev om sådana saker som på den tiden -1970-talet - orsakade rabalder och sensation. Kerstin fann sig aldrig till rätta i Menton. Härhemma var hon en känd kåsör, debattör och författare van att uppmärksammas. Men i Menton var hon som vem helst och det hade hon svårt att anpassa sig till och återvände hem till Sverige.

 Den allra största karnevalen finns i Nice. Varje år med olika temata. Där brakar galenskaperna lös och har så gjort sedan 1294 !. Hela stan är upp och ner. I fjor firade man filmstudions i Nice 100 års jubileum. Woody Allen, Hitchcock, Roger Vadim, Truffault och många flera har skapat sina mästerverk i Nice. Från början nöjde man sig med folkdanser på gatorna men sedan mitten av 1800-talet är det stora parader med fantastiska blomsterarrangemang, dans och upptåg vart man än vänder sig. Ja där blommar tossigheterna ut i full skala. Våren är kommen!