Del 3 Provence april
Text och bild: Christine Rosenqvist. Samt bilder från Pixabay.
Webredigering: Sten Ullerud

 (Del 1 och Del 2 Provence finns under menyflik ”Reportage” A.S. Malmö)

Det ser ut som om brysselspetsar var spridda ut över kullarna när mandelträden blommar. Luften är mild, som svenskt sommarväder, men fortfarande lite kyligt om kvällen.


Nu har man vårstädning bland vinplantor och olivlundar.
Egentligen började man redan i skiftet februari-mars att klippa av fjorårsskotten på vinstockarna och bearbeta jorden. I april syns de första små skotten på vinplantorna. De är väldigt känsliga för frost. Det händer till och med att man eldar ute i vingården för att skydda stockarna mot för stark kyla. Plantskolor öppnar för säsongen och nu kan man sätta ut sommarblommor som vi gör en månad senare härhemma.

Påsken inträffar som regel i april och är en av de största högtiderna.
Större än julen. Firas ungefär som vi är vana vid med påskägg, choklad i fantasifulla former och så äter man naturligtvis påsk lammet.
Le Roumavage är typiskt provencalskt och betyder egentligen
Voyage è Rome = resan till Rom och syftar på de religiösa högtiderna vid påsken.


Tourtour kallas för byn i himmelen därför att vägen snurrar och snurrar sig högt upp nästan 900 meter med en vidunderlig utsikt. Räknas som en av de vackraste byarna i Frankrike. Där får man fnatt på riktigt när det är påsk. Stora reden byggs upp i träden med ägg i. Det hänger ägg överallt och både barn och vuxna är utklädda till tuppar och höns. Dansar och kacklar och för ett oherrans liv kors och tvärs i bygatan. Man rullar ägg, balanserar ägg, pickar ägg och inte minst äter ägg på längden och tvären.

Arles är porten till det mångbesjungna Camargue. Staden är slutpunkten på via Aurelia som börjar i Rom och sträcker sig hela vägen längs framsidan på den italienska stöveln över till franska Rivieran och når slutligen fram till Arles och floden Rhone. Vägen anlades på 200-talet före Kristus och utvidgades över till Frankrike under kejsar Augustus men då under namnet Julia Augusta. På 40-talet före Kristus anlade Julius Cesar en militärförläggning vid Arles under namnet Arelate . Romarna tjänade en bra hacka när de anlade tullstation vid floden och alla fartyg på väg från eller till Medelhavet fick betala tull.
Nä nu har jag varit på sidospår - det var ju det alldeles speciella påskfirandet i Arles som jag tänkte berätta om. Är det spektakel på andra håll, är det inget mot vad man har i Arles. Här dansas Farandoule på gatorna. Flickorna i Arles - Les Arlesiennes - i sina folkdräkter anses vara de vackraste i Frankrike. I alla fall är det vad många konstnärer har ansett. Men den stora begivenheten är Feria Pasquale.

 

Feria pasquale = tjurrusningen fram till arenan. Gatorna är avstängda och de för Camargue typiska tjurarna släpps lös på gatorna på väg till arenan. Festen markerar också inledningen på tjurfäktningssäsongen. Tjurfäktning i Provence är inte som vi först tänker oss. Tjuren dödas inte.

Istället har man precis vid pannan på tjuren fäst en rosett. Rosetten sitter på Les ficelles dvs band snurrade vid hornen intill tjurens huvud. Och vid öronen sitter också fästade med band vad som kallas handskar men mest liknar en tofs. Med hjälp av en skrapa (liknar sådan som bärplockare har) ska man fånga dessa attributen. Den som törs ger sig ut på arenan för att få tag i souvenirerna. Varje objekt man lyckas fånga räknas i poäng och ger en icke oansenlig prissumma. Ja det är otroligt vad folk kan hitta på.

 

Tjurarna släpps sedan ut på strandängarna i Camarque där de lever så gott som fritt under uppseende av de högt respekterade Les Gardians dvs motsvarande franska cowboys på sina hästar.

Att prata om Arles utan att nämna van Gogh är nästan ett helgerån.I februari 1888 kom han hit och stannade ett drygt år. Caféet där han satt och drack sin absinth finns kvar i samma färger som på van Goghs tid. Likaså fällbron utanför Arles där damen med paraplyn promenerar. Givetvis solrosorna i mängd och iris växer och blommar längs med vägkanterna. Javisst är det ett ljuvligt landskap. Van Gogh och Gauguin får vi prata om en annan gång.