Kåseri Provence – Del 4 maj
Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay.
Webredigering: Sten Ullerud

 (Del 1, 2 och 3 finns under menyflik ”Reportage” A.S. Malmö.)

 Nu går vi in i maj månad - blomstermånaden. Glömde jag Valborg - nej i Provence och naturligtvis inte i hela Frankrike firas Valborgsmässoafton som vi gör härhemma. Däremot är 1 maj en helgdag. Namnet på månaden sägs komma från Jupiter Maius den högste guden i det gamla Rom. Än idag har vi de gamla romarna med oss i många sammanhang.

Folk har gått man ur huse. Inte så mycket för att demonstrera på Fête du Travail - arbetets dag. Ja det heter så numera. Genom tiderna har det ändrats fram och tillbaka. En vända Fête des traveilleurs dvs arbetarnas dag. Det är mest i storstäderna man har manifestationer av olika slag. Fransmännen är ju inte rädda för att säga sin mening.

 

Nej det är liljekonvaljernas dag. Fête du Muget.

En gammal tradition från slutet av 1500-talet berättar att kungen. Charles IX gav alla damerna vid hovet liljekonvalj den 1 maj. Fortfarande är det så att vem som helst får sälja blommor den dagen. Det är bara att ställa sig i ett gatuhörn och bjuda ut de blommor man har. En man gick runt med liljekonvaljer i hatten och det dröjde inte länge förrän de var slut.
Bringar lycka och en ljus framtid.Efter kriget ville modeskaparen Dior framställa en parfym som doftade av hopp och kärlek och signalera att de mörka tiderna var över. På 1950-talet skapade han Diorissimo där tonen är ljuva blommor och framför allt liljekonvalj.

Den 8 maj firas med pompa och ståt varje år bland unga såväl som gamla. Fredsdagen efter andra världskriget. Vi som varit förskonande från krig tänker kanske inte så mycket på det, men det finns nästan ingen familj i Europa utan att man har eller har haft någon anhörig som deltagit i krigen. Det är en självklarhet även bland de unga att hedra de som mist livet för friheten. I de provencalska byarna går borgmästaren i täten bakom bärararen av trikoloren framtill minnesplatsen. Det lägges en krans vid monumentet. Byorkestern spelar och man sjunger Marseljäsen efter bästa förmåga. Högtidligheten avslutas med lunch i kommunhuset på kommunens bekostnad för alla invånarna i byn. Det du! är väl gentilt.

Längst ut i Camargue ligger Stes Maries de la Mer. Här samlas Les Gitanes i maj för att helga Sancta Sarah. Romer säger vi nuförtiden om Les Gitanes. De flesta andra länder i Europa säger fortfarande det namnet som vi växt upp med om denna folkgrupp. Sancta Sarah kallas även för den svarta Madonnan. Samma legend berättas även på andra håll längs med Medelhavet. Givetvis tror jag på den provencalska traditionen. Legenden vet att förtälja att Sarah anlände med båt till Camargue tillsammans med de tre Mariorna till Camargue. Mariorna var Maria Magdalena, Maria Jacobea, som var syster till Jungfru Maria och den äldre Maria Salome, som var mor till apostlarna Jacob och Johannes. De stannade i staden och byggde ett bönhus där den befästa kyrkan Notre Dame de la Mer ligger idag. I kryptan står Sancta Sarah staty i överdådig klädnad.

I två dagar firas Sarah med mässa och vaka innan helgonstatyn bärs i procession till havet. Les Gardians leder sina hästar ner i vattnet. Biskopen av Arles välsignar havet, människorna, Les Gardians och deras hästar. När väl statyn återtagit sin plats i kryptan startar folkfesten med rodeo, typiska danser och underhållning av alla de slag.

På väg tillbaka från Stes Marie de la Mer ser vi om har tur de välkända flockarna av flamingos, små vita hägrar, de vita hästarna och sotsvarta tjurarna Förutom djurlivet finns det stora risfält och i de s.k. salinerna utvinnes havssalt. Alltihop är naturskyddat område.

  

Cannes ligger längs med Rivieran. Rivieran är det mondäna folkets tummelplats och har ingenting med det genuina Provence att göra. Cannes är platsen där den mest berömda filmfestivalen går av stapeln i maj. Det kryllar av celebriteter och alla de unga som hoppas få tillhöra denna utvalda skara. De flanerar på Croisetten, strandpromenaden i Cannes där man i trottoaren fällt in namnen på filmstjärnorna. Tänker mig att det är det närmaste vi vanliga dödliga kommer denna glamourens värld. Vi slutar maj med att över ett glas på håll beskåda elegansen.