Kåseri Provence – Del 5 juni

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay.
Webredigering: Sten Ullerud

(Del 1, 2, 3 och 4 finns under menyflik ”Reportage” A.S. Malmö.)

Sommaren är här, även de allra minsta B&B har öppnat för säsongen. Många i Provence bor och arbetar på annat håll och har kvar hus och mark som gått i arv i familjen i generationer. De kommer över veckosluten och semestern, hälsar på gamla bekanta och förser sig med de senaste nyheterna i trakten.

Midsommar infaller alltid på samma dag. Precis som vi hade det förr i världen den 24 juni oavsett vilken veckodag det är. Le Jour du St Jean.Till minne av Johannes Döparen I Danmark säger man ju fortfarande St Hans afton och det är samma sak.
På landsbygden finns ofta ett litet kapell eller kyrka en bit utanför byn särskilt helgad åt St Jean. På förmiddagen samlas folk utanför bykyrkan. Man tar ut Johannesstatyn - ofta snidad i trä - och i procession drar man sedan vidare med Johannes i en bärstol. Bärarna får avlösa varandra för statyn är tung-. Det är en bra bit man ska gå och det stiger brant uppför. Det är extra påfrestande i middagshettan och många ha varit förståndiga att ha ett paraply med, som skänker lite tacksam skugga. Uppe på höjden ligger Chapelle St Jean från 1600-talet och det är här som mässan ska förrättas. Kapellet är blomstersmyckat både vid porten och inuti i kapellet.

 

Ibland är den gamle pastorn med och förrättar mässan på provencalska biträdd av den unge prästen som tolkar till franska för oss som inte begriper så bra. Det är knökfullt av både gamla och unga. Barnvagnar ställes utanför och småttingarna följer med föräldrarna in. Det är en innerlig stämning när de äldre sjunger de glada melodierna på ett språk de är uppfödda med. Ja psalmerna är sannerligen medryckande som man tänker sig Frälsningsarméns sånger härhemma. Kyrkan deltar på ett mera vardagligt sätt i folks liv i byarna på landet. Det syns på mängden unga familjer som tar det helt naturligt att följa den kyrkliga traditionen. Men så sitter prästen av och till också med på baren och tar ett glas och spelar gärna ett parti boule om eftermiddagen. På så vis är han en del av det dagliga livet och känner sin församling och vet om något är galet.

När Johannes återgått till stillheten i bykyrkan är det dukat långbord under platanerna på torget. För en ringa penning trakteras folket. Musikanterna har tagit plats. Flaskor med traktens vin har i rikligt mått placeras ut på borden tillsammans med brödet. Sedan ätes det aioli. Ja jag vet att vi idag kan köpa majonnäsen vispad på olivolja ägg och vitlök också härhemma. Men i Provence säger man ofta aioli om hela måltiden, som regel när det är så många som till St Jean oftast består av kallskuret kött, fisk för de som önskar och olika grönsaker .

Om kvällen när det mörknat tändes eldar. På samma sätt som vi hälsar våren till Valborg hälsar man sommaren. Folk samlas runt eldarna och sjunger. När bålet börjar falna men fortfarande brinner tävlas man att hoppa rakt genom elden. Djärva grabbar drar flickvännen med sig och hoppar med skräckblandad förtjusning över elden. På bouleplanen är det tävling med största allvar - pengar står på spel och ungdomarna dansar till gryningen på bygatan. Ja se det är Provence!