Kåseri Provence – Del 7  sept. och okt.

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay och Wikimedia
Webredigering: Sten Ullerud

(Del 1, 2, 3, 4, 5 och 6 finns under menyflik ”Reportage” A.S. Malmö.)

 
September

Vareviga morgon går bonden ut på fälten bland vinstockarna. Känner, kollar, och ser på färgen på klasarna. Är det dags?
Är väderprognosen gynnsam för skörd? Ska vi skörda nu?

   

Det behövs cirka 1500 soltimmar för att druvorna ska mogna. I Provence är det inga problem. Där vältrar sig solen ner i genomsnitt 3000 timmar. Många rynkar fortfarande på näsan åt de provencalska vinerna. Det är dumt. Men förståeligt. Trots att det franska hovet favoriserade provencalska viner på 16- och 1700-talet har vinet härifrån ansetts som mediokert. Förr i världen för sisådär 25-30 år sedan kunde man gå till den lokala vinbonden och få fyllt sin plastdunk med rött vin. Plastdunken var dyrare än vinet. Man var garanterad en säregen smakupplevelse! Det kändes som om hela bläckhornet slunkit ner i strupen. Men det var då det! Nuförtiden har man andra kriterier och med hjälp av stora, ofta utländska, investeringar producerar man flera kvalitetsviner. Det mesta som produceras är rött vin, cirka 80 %, cirka 20 % rosé trots att många förknippar Provence med rosévin. Ytterst lite vita viner produceras.

 

Även om de provencalska vinerna naturligtvis inte kan mäta sig med Bourgogneviner som anses vara aristokraten bland viner eller vinet från Bordeaux som fransmannen säger sig dricka för hälsans skull, så är de väl värda att prova. Mourvèdre är den druvan som enligt tradition var den tongivande i vinerna från trakten. Kallas på andra håll i världen för Mataro. Behöver mängder av sol. Förknippas med Rhone-dalen, och Bandoldistriktet och är tacka vare odlarnas vedermödor på stark frammarsch. Ett stramt strukterat vin som bara blir bättre med åren. Cinsault användes ofta till rosévinerna. I Camargue användes Grenache till de alldeles speciella rosévinerna.

Sandvinerna - Vin de Sable. När vinlusen härjade i slutet av 1800-talet och förstörde vingårdarna i Europa var Camargue förskonat. Stockarna är planterade i den sandiga jorden, därav namnet. Roséviner - det dricker jag inte säger en del, men då har de inte provat dessa. Ibland nästan färglösa eller med en svag rosa ton är de delikata och lämnar en lång eftersmak.

 

Rolle odlas sedan gammalt i Provence och ger ett gyllene vitt vin, som tål att drickas mer än en gång. Låter man druvorna torka så att sockerhalten ökas ger Rolle ett utsökt sött vin. Syrah eller Shiraz som den kallas på andra håll är grunden i flera av de röda vinerna. Ofta blandad med t.ex. cabernet sauvignong för att runda av smaken.

Gud skapade vattnet men människan skapade vinet sa Victor Hugo (se bild)

 

Oktober

Det är sagolikt vackert i naturen. Vinfälten skiftar i höstens alla färger och det omtalade ljuset får de gula löven att skimra som guld. Det är också nu som den bistra Mistralen gör sin entré, Den nordliga vinden som också kallas för den grå vinden. Vi skåningar är vana vid att det blåser. Vad vet provencalaren om vind tänkte jag första gången, men ååh vad jag bedrog mig. Vinden tränger genom märg och ben, tränger in genom minsta springa och lämnar ett grått stoft överallt. Kan uppnå stormstyrka och vara i 3-4 dagar. Inte ens hunden vill sticka ut nosen när vinden härjar och visslar i springor och hörn. Man håller sig inomhus och tänder en brasa i spisen istället.

 

När man ser bilar stå parkerade i skogsbrynet vet man att jakten har börjat. Redan i gryningen samlas karlarna på baren för att lägga upp strategin och få något innanför västen som värmer i morgonkylan. Det är mest småvilt harar rapphöns och fasaner som blir bytet. Förr var det fest om man lyckades fälla ett vildsvin. Så är det inte längre. I Provence liksom hemma har vildsvinen spridit sig i en rasande takt och man har till och med tidigarelagt jakten för att decimera stammen.

Dock en ruggig höstkväll med en väl tillagad vildsvinsfilé och ett mustigt rött vin är ju inte helt fel.