Kåseri Provence – Del 8  nov. och dec.

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay. 
Webredigering: Sten Ullerud       Skapad 20 06 07

(Del 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 finns under menyflik ”Reportage” A.S. Malmö.)

 

November

Nu har lugnet lägrat sig i trakten. Det är månader sedan den sista flocken turister ställde kosan norrut och försvann. Dagarna är skimrande klara. Om kvällen sprider sig den hemtrevliga doften av ved när brasan tänds. Vinet är bärgat och de allra sista gyllengula bladen på vinstockarna virvlade iväg med mistralen. Istället för att som tidigare gå böjda över druvorna står nu alla människor med armarna i skyn. Inte för att det gått någon väckelserörelse genom trakten. Nej det är olivskörden som har börjat. De gamla brukar säga att när Sainte Catherine har namnsdag den 25 november finns oljan i oliven.

 

Det finns många olika sorters oliver, men alla är gröna innan de mognar och blir mer eller mindre svarta. Ingen vet riktigt vem som var först att veta vad oliven kan nyttjas till. Dess historia vindlar sig genom myter och legender, handel och kutur, medicin och gastronomi. I varenda religion har olivträdet haft stor betydelse. Duvan som sändes ut från Noaks ark återvände med en olivkvist i näbbet. Koranen talar om olivträdet som ett heligt träd med en olja som är så klar att den vill lysa även om ingen gnista tände den. T.o.m Tutanchamons huvud kröntes av en krans olivkvistar.

   

Det var grekerna som hade med sig olivträdet till Marseille, som från början var en grekisk handelsstation under namnet Massalia. Härifrån spreds olivträdet över hela Provence. Gamla amforor från antiken visar bilder på olivskörd och man skördar i princip på samma sätt även om man idag använder moderna utensilier.

Till 1 liter olja går det år cirka 6 kilo oliver. Olivolja är bra för det mesta. Redan den gamle romaren Plinius den äldre ansåg att man skulle ha olivolja utanpå kroppen och vin inuti kroppen för att försäkra sig om ett långt liv. Sänker kolesterolhalten i blodet, motverkar benskörhet, trötta fötter och ömma muskler mår också bra av att masseras med olivolja.

Konstnärer har genom århundrande försökt fånga ljuset bland olivträden. Författaren Jean Giono tyckte att för att förstå livet bättre skulle man sätta sig under träden i olivlunden.

Oliver och olja är grunden till det mesta i det provencalska köket. Man brukar säga att fisken lever i vatten men dör i olivolja. Anchoiade (ansjoviskräm), tapenade(olivkräm) pistou, serveras ofta tillsammans med fisksoppa, antingen i soppan eller bredvid.

December

Redan den 4 december börjar julen. Då sår man det gräs som skall bilda underlag till figurerna i julkrubban. Figurerna kallas Santons. De är gjorda i lera med fint utmejslade anletsdrag, ordentligt påklädda i de provencalska tygerna i ett mode motsvarande mitten på 1800-talet. Från början var det bara julevangeliet, men har sedan utökats med representanter för vanligt folk, fåraherde, bagare, jägare med flera.

Själva julafton inledes med att man lägger ett vedträd på brasan - gärna från ett fruktträd så att det ska lukta gott i huset. Kvällsmiddagen ska inte innehålla kött. Istället olika grönsaksrätter och fisk. Det hela avslutas med 13 st !! sötsaker, russin fikon dadlar, nötter, äpplen och den obligatoriska Pompe à l´huile. Vetekaka bakad på olivolja och smaksatt med apelsin.

Sötsakerna representerar Jesus och de 12 apostlarna.

Efter maten går man till midnattsmässa och det är en upplevelse. Kyrkan blir proppfull och man får vara ute i god tid. Till mässan har man inga lerfigurer utan s.k. Crèche vivant dvs levande krubba. Ett litet barn lägges i en korg. Föräldrarna föreställer Josef och Maria på vardera sida om barnet. Det är inte så lätt alla gånger att få barnet att stanna i korgen men så länge procession och sång pågår brukar det inte vara problem. Förutom de tre vise männen och ärkeängeln Gabriel kommer de andra. Jägaren med levande hund, kanske några skjutna harar eller fasaner, Bagaren med bröd, Fåraherden med levande lamm, folk med getter och ost. Medan de går uppför kyrkgången sjunger de provencalska sånger kopplade till sin figur. Så småningom bildas en hel tablå.

När alla är på plats vilket tar sin tid kan den egentliga mässan börja. Efter mässans slut far var och en hem till sitt i den stjärnklara natten. Först på juldagen delar man ut julklappar, äter kalkon och Bûche de Noël. Är en kaka som liknar vår rulltårta. Otroligt söt. Bûche betyder stubbe och ska föreställa det vedträdet man inledde julen med.

Nyårsafton firas med s.k. Reveillon dvs vaka med fest och glam. Man dricker champagne och äter ostron!! Ostronen kommer från Bretagne vid Atlantkusten. I mellandagarna anländer försäljare från de nordliga trakterna med sina ostron och utanför varuhusen sätter man upp stånd. Traditionen med fyrverkerier har man inte. I städerna har dock smällandet gjort sitt intrång. Det är endast den spröda klangen från de öppna kyrkklockorna som hörs över nejden vid 12-slaget.

Det finns floder och dalgångar, bougainevilla klättrande på murar, de röda klipporna vid Esterelkusten, klippor som skiftar i djup terracotta och citrongult vid Roussillon och en av Europas djupaste raviner Gorges du Verdon. När höstmörkret lägrar sig kan man öppna den lilla flaskan av lavendelessens och minnas doften av sommar. Vår Herre har sannerligen varit på överdådigt humör när denna delen av jorden blev till.

   

 

Året har gått och hoppas ni haft lite nöje av dessa små betraktelser, som jag med mycket stor hjälp av vår webmaster Sten Ullerud fått till på hemsidan.