Artemisia Gentileschi  1600 talet

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay och Wikimedia.
Webredigering: Sten Ullerud          Skapad: 20 08 09

Starka armar krävdes för att hålla mannen på plats. Knytnäve trycker ner honom så han inte kan lyfta huvudet. Blodet sprutar när Judith använder hans eget glänsande svärd för att hugga huvudet av Holofernes. Hans ögon är öppna. Judith ger sig inte förrän huvudet är skilt från kroppen.

Detta drama skildras av några av barockens mästare i konsten.

 

Judith är judinna. Holofernes är kung Nebukadnessars överfältherre. Judarna är fångna i Babylon, Jerusalem intaget och Salomos tempel förstört. Judarna längtar tillbaka till Jerusalem. De flesta av oss är nog bekanta med Fångarnas kör i Verdis opera med det italienska namnet Nabucco, som handlar om fångenskapen i Babylon Va pensiero sul´ali dorate - Flyg tanke på gyllene vingar.... Sången som också följde Giuseppe Verdis likvagn genom Milano till sista vilan.

 Nä, nu är jag på sidospår.

Som vid så många andra tillfällen har kvinnornas konstnärsskap inte uppmärksammats. Se bl.a. på den nu så aktuella Hilma af Klint som först i dessa dagar uppmärksammats världen över.

En kvinna vars verk länge haft en undanskymd plats är Artemisia Gentileschi som först i vår tid räknas som en av de främsta konstnärerna under barocken dvs början av 1600-talet. Jättestor utställning i National Gallery i London i vintras. Nationalmuséet i Stockholm har i år med stolthet kunnat köpa in ett verk från hennes hand.

Drama kännetecknar barocken och för Artemisia är det ett trauma i ungdomen som framför allt annat präglat hennes konst. 

Hon föddes 1593 i Rom som dotter till en redan etablerad konstnär Orazio Gentileschi. Modern dog i barnsäng och lämnade fadern ensam med Artemisia och 2 pojkar. Flickan fick tillsammans med sina bröder gå i lära i faderns ateljé. Det visade sig ganska snart att Artemisia vida överglänste sina bröder. För att ytterligare undervisa Artemisia anlitade fadern en vid denna tiden populär konstnär. Han hette Augostino Tassi. framför allt landskapsmålare. Numera nästan bortglömd.  Artemisia var dotter till en konstnär och det var det enda sättet för en kvinna vid denna tiden i början på 1600-talet att få möjlighet att lära sig grunderna och utvecklas i sitt konstnärsskap. Fadern hade ambitioner för henne så hade han också givit henne ett klassiskt namn. (Artemis - bl a jaktens gudinna i grek mytologi).

Caravaggio den mest berömde barockmålaren i början på 1600-talet i Italien var mycket god vän med fadern. Den unga Artemisia har således vid flera tillfällen träffat Caravaggio, som var en vildhjärna. Protokoll finns bevarade där både Caravaggio och Orazio Gentileschis ställts inför rätta efter att har klottrat förolämpningar riktade till en konstnär de inte gillade. 1606 får Caravaggio lämna Rom sedan han i fyllan och villan haft ihjäl en man i knivslagsmål. Caravaggio flyr till Neapel.  Orazio och Artemisia träffar honom aldrig mer. Caravaggio dog 1610.

Augusto Tassi stod under påvens beskydd. Innocentius X lär ha sagt att konstnärer vet man aldrig var man har, men den hopplöse Tassi vet jag var han står.

Det framkommer att Tassi istället för att undervisa den tonåriga Artemisia gör sexuella närmanden och slutligen med grovt övergrepp våldtar henne.  Fadern stämmer Tassi inför rätta. Det mer än 400 år gamla protokollet finns bevarat! I detalj redogör Artemisia realistiskt för händelsförloppet. Trots detta utsättes hon för förnedrande s.k. undersökningar och t.o.m torteras med rep och tumskruvar under rättegången. Rättegången varade i månader, massor av människor, vänner och bekanta till båda parter inkallas för utsago. Artemisia skildras som en tonårsflicka som knappast går utanför dörren utan är helt uppslukad av sin målning. Dessvärre intygas att Tassi är en usling, kanske t.o.m. värre än han i själva verket var. Flera vittnen påstår också att han tagit livet av sin fru. Tassi kunde inte ge något hållbart försvar. Han dömdes till 5 år förvisning från Rom, men domen verkställdes aldrig. Artemisia däremot är skadad för livet, inte minst mentalt.

Det är detta trauma som för alltid präglar hennes konstnärsskap. Efter rättegången gifter Artemisia sig med en mindre känd konstnär. De flyttar så småningom till Florens. Artemisia blir den mest kända porträttmålaren i Italien. Hon lyckas som enda kvinna bli antagen till Konstakademien i Florens, vilket var oerhört. Hertigen Cosimi I Medici i Florens uppmärksammar henne.  Hennes rykte når Karl I i England och hon är en kort tid verksam vid det engelska hovet. Efter en sejour i Rom slår hon sig slutligen ner i Neapel.

 

Hon hemsökes av mardrömmar och händelsen i hennes ungdom rullas ständigt upp för hennes inre. Förutom dramatiken i Judith och Holofernes ser man också gnidigheten i Susanna i badet där två äldre gubbar inte räds att hänga över för att få en glimt av hennes nakenhet.

En annan berömd målning är Ester och Ahasverus. (Enl Bibeln: Ahasverus vars kungarike sträcker sig från Indien till Persien) ber sin drottning framträda när huset är fullt av gäster för att visa sin skönhet och påkostade krona. Drottningen vägrar. Ahasverus förskjuter henne. Unga jungfrur sökes. Mordekai, en man i huvudstaden Susa har uppfostrat sin släkting, en ung föräldralös flicka, Esther hennes skönhet blir känd för kungen och Esther blir den nya drottningen. Haman, kungens rådgivare, har planerat en mordkomplott mot kungen, som Mordekai avslöjar. Som hämnd beordras att alla judar ska dödas. Mordekai och Esther är av judiskt ursprung. Inför kungen ber Esther att judarna ska skonas = motivet i målningen. Esther svimmar när hon står inför kungen.) I sina målningar skildrar Artemisia ofta kvinnan som huvudmotivet. Så också här. Hennes klänning är målad så levande att man nästan kan känna tyget och det är mot Ester som blickarna dras. Kläderna är av mera samtida snitt än från 400-talet före Kr. Kungens klädsel och uppsyn ser inte ut som man förväntar sig av en så inflytelserik person.  I mina ögon ser han nästan lite komisk ut. Judarna skonas och till minne av denna händelse firas än idag Purimfesten.

Artemisia Gentileschi använder chiascuro dvs spelet mellan ljus och mörker för att framhäva dramatiken och djupet i sin konst. Artemisia var knappt skriv- och läskunnig men måla det kunde hon. Det ser vi i självporträtt som en Allegori över målarkonsten, där hon istället för Holofernes svärd beväpnat sig med pensel. Hon dog i Neapel 1653, 60 år gammal. Ett livsöde som väl är något för me-too rörelsen är att tänka på.