Knäcka Koden - Tiden under 2:a världskriget - Del 1 av 2.

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay och Wikimedia.
Webredigering: Sten Ullerud          Skapad: 20 08 16

Denna gången handlar det inte om kvinnor vars namn du finner i historieböckerna utan det är kvinnor som verkat bakom kulisserna. Under många decennier visste ingen vad som hänt på Blechtley Park. Först på 1990-talet insamlades medel och donationer för att restaurera området. Blechtley Park är ett gods ca 7 mil nordväst om London. Redan 1938, när Chamberlain kom hem från Münchenkonferensen och trodde sig ha säkrat freden i Europa, hade M16 köpt egendomen.   (M16 = underrättelseavdelningen). Man installerade el och kommunikationer och byggde trästugor på de omkringliggande markerna.

I augusti 1939 rekryterades framstående matematiker, schackmästare, lingvister och korsordsexperter inalles 180 personer till vad som kallades The Golf, Cheese and Chess Society. (Golf, Ost och Schack-föreningen!) Egentligen The Government Code and Cypher School.(Regeringens kod och dechifferings skola) I slutet av 1944 arbetade 9000 ! personer på Blechtley Park. Man jobbade dygnet runt i 3-skift och 3/4 delar var kvinnor. Dessa kvinnor hade en avgörande roll i att ta emot miljoner krypterade meddelande från nazisterna.

Meddelandena hade kodats av elektroniska chiffermaskiner, särskilt de tyska Enigma och Lorentz. Dessa meddelanden behövde omvandlas till klartext för att få reda på tyskarnas planer.

   

Nu framträder 2 personer, Den ena är ett matematiskt geni och heter Alan Turing och den andre likaså ett geni är Tommy Flowers .

  

Alan Turing konstruerade elektroniska kodknäckarmaskiner som kallades Bombes.( Uppgifter från Wikipedia: Bombe letade efter Enigmas rotorers inställning och krävde en "crib" (känd klartext eller misstänkt klartext). För varje möjlig inställning hos rotorerna provade bombe en kedja av logiska slutledningar, baserade på cribben, på elektrisk väg. Bombe upptäckte när en motsägelse uppstått och förkastade den inställningen och fortsatte till nästa. De flesta möjliga inställningarna ledde till motsägelser och förkastades så att bara ett fåtal lämnades kvar och kunde undersökas i detalj.) Turings första Bombe installerades den 18 mars 1940).

 

Turing anses av många vara fadern till den moderna datavetenskapen och artificiell intelligens. Först 2013 benådades Turing av drottning Elisabeth 59 år efter sin död! Turing var gay och det var olagligt på 1950-talet. 1954 drevs han till självmord efter att ha ätit ett äpple spetsat med cyanid. Än idag användes sk. Turingmaskiner för beräkningar. Sedan 1966 utdelas Turingpriset - datavetenskapens motsvarighet till Nobelpriset. Nästa år 2021, kommer 50-pundssedlarna att prydas av Turings porträtt. Tommy Flowers däremot fick aldrig det erkännande han förtjänade. Han rekryterades av Turing till Bletchley Park för att om möjligt snabba upp kodknäckarmaskinerna. Problemet var att de hade tillgång till så många meddelanden att de behövde på något sätt automatiseras. Istället lanserade Flowers att med elektronik skulle man kunna nå målet. Trots motstånd till en början lyckades Flowers delvis med egna medel bygga den första programerbara digitala datorn som kallades Colossus.

Denna kunde med svindlade hastighet ta emot de krypterade meddelandena. I slutet av kriget hade man 10 st. Hans revolutionerande arbete erkändes inte av myndigheterna. Såvitt jag förstår fattade man inte riktigt vidden av det hela. Flowers erhöll 1000 pund i ersättning vilket inte ens räckte till hans egna utlägg. Han delade summan mellan den personal som assisterat honom. Efter kriget sökte han lån hos en bank för att vidareutveckla sina datorer. Banken nekade honom lånet med motiveringen att han inte kunde åstadkomma något sådant. Hans tystnadsplikt förbjöd honom att tala om att han redan byggt flera. Han återgick till sin tjänst som chef på Englands motsvarighet till Post- och Televerkets tekniska avd. Först på senare år har hans banbrytande arbete till fullo blivit känt men dessvärre försent, Flowers dog 1998, 92 år gammal. Kvinnorna som jobbade med dessa maskiner ingick i The Womens Royal Naval Service = The Wrens. Tre av dem låter vi komma till tals. Många var tonåringstjejer som precis avslutat skolan.

 Ruth Bourne sa att det var inte så väldigt spännande att dag ut och dag in preparera maskinerna. Hon avundades de flickor som testade flygplan direkt från produktionslinjen. Ändra trummorna (rotorerna) och plugga in sättningar enligt bestämd meny. Sättningarna kom från klartexter som egentligen var gissningar från tidigare använda texter. Man hade standard meddelande som t.ex. väderrapporter. Omkring D-day anslöts jag till the Wrens säger Ruth Bourne, 18 år gammal, och då var trafiken enorm. Vi visste att koden ändrades var 24:e timme och därför var tid och noggrannhet det absolut viktigaste. Hon säger att man behövde inte vara raketforskare men man måste vara till 125% noggrann. Man jobbade i par. Kolla kablarna, ta ut dem borsta av dem så det inte blev kortslutning, se till att allt pluggades in exakt.

Man fick vara på spänn och stå upp hela tiden på sitt 8-timmars skift. En halvtimmes matrast, springa från Bombe-byggnaden till kantinen, ta sin mat och springa tillbaka och samma manöver för din checker som kollegan kallades. Höjdpunkten var om maskinen lyckades knäcka någon kod. Vi var en länk i en kedja och ville inte vara den svaga länken. Förutom stressen jobbade de dygnet runt. Man var ständigt jetlaggad.

Den spännande historien om dessa fantastiska personer fortsätter nästa söndag 23/8.