RUNDTUR I CAMPANIEN ITALIEN

Vesuvius, Pompeji och Herculanum

Del 2 av 4

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay och Wikimedia. 

Webredigering: Sten Ullerud          Skapad: 20 10 11

Vart du än vänder dig vid Neapelbukten ser du vulkanen Vesuvius i bakgrunden. Tittar man noga på berget ser man en högre och en lägre topp. Den lägre är Monte Somma-vulkanen som kollapsade vid ett häftigt utbrott för 3800 år sedan dvs långt före vår tideräkning. Förr i världen kunde man åka funicolare dvs bergbana upp längs berget. Det går inte längre. Nu går det bussar upp, men ändå får man gå ca 300 meter i lös grus om man vill titta ner i den enorma ca 230 meter djupa kratern. Som högst är Vesuvius 1281 meter.

    

Det vi oftast tänker på är Vesuvius utbrott år 79 ef.Kr. Det senaste större utbrottet började den 18 mars 1944. Sedan brittiska och amerikanska soldater jagat tyskarna på flykten vid invasionen från bl a Salerno kunde soldaterna se hur Vesuvius spydde ut gigantiska askmoln.

 

Vesuvius är en s.k. stratovulkan. Det innebär att den byggs upp mycket långsamt av bl a lava. Lavan som cirkulerar i vulkanen är i regel väldigt trögflytande och bildar en slags propp i vulkanens öppning. Det innebär att gaser och magma som finns inuti hålls instängda. Det blir då ett enormt tryck som resulterar i enormt utbrott. Ibland liknas det vid en hårt skakad champagneflaska.

 

Än idag är man i trakten van vid att marken skakar lite lätt några sekunder. Det som oroar mera idag är de s.k. Flegreiska fälten ca 2 mil från Neapel. Där luktar det pyton när svavelaktiga gaser och kokhet vätska pyser upp

 

År 62 hade man erfarit en kraftigare jordbävning i Pompeji och städerna runtomkring. Man höll fortfarande på att bygga upp det som då raserats, när brunnarna sinade den 22 oktober år 79. Det hade hänt många många gånger förut och vattnet brukade komma tillbaka igen så det var heller inget att fästa sig vid. Denna gången kom inte vattnet tillbaka. Folk tog det lugnt - man var van vid sådana fenomen. Pompeji var en livlig småstad med 40 000 inv. Handelsstad med köpmän, butiker av allehanda slag, teater, matställen och badhus En vanlig romersk ganska välbärgad stad med vanligt folk. Aristokratin hade sina villor på annat håll. Lagom till lunchtid den 24 oktober skakades staden av ett väldigt dån och upp reser sig ett 15 km !! högt askmoln och gör den soliga dagen till natt skriver Plinius den yngre från Misenum på andra sidan bukten. Katastrofen är ett faktum. Giftig gas, pimpsten, stenblock och aska begraver staden i ett 7 meter högt lager innan den mer än 1000-gradiga lavaströmmen i flera omgångar väller ner. Människorna andas in den giftiga gasen och dör innan lavaströmmen kommer.

  

Så skedde dock inte i Herculanum. Folk hade sökt skydd i båthusen vid stranden när mitt i natten till den 25 oktober lavaströmmen dånade ner för bergssidan med en hastighet av 100 km i timmen.

 

Det var fruktansvärt. Arkeologer har funnit att tryckvågen krossade vartenda ben i kroppen, skelettet exploderade och övriga kroppsdelar förångades av den otroliga hettan. Plötsligt kollapsade Vesuvius askpelare och gav upphov till en ännu större lavin än tidigare. En fruktansvärd ofattbar katastrof. Pompeji var begravt. Kejsaren Titus skickade ut en räddningsaktion, men fann det snart lönlöst att återuppbygga städerna. Titus efterträdde sin far Vespanius som kejsare. Det är Titus som invigde Colosseum i Rom efter att ha besegrat Jerusalem, men det är en annan historia.

Folk visste att det i antiken legat en stad där men man såg ju inget och staden glömdes bort. På 1500-talet och framåt gjordes vissa utgrävningar, men inte i vetenskapligt syfte utan det var adeln och kungarnas jakt på dyrbara antikviteter. Konthistorikern Winkelman grävde i mitten på 1700-talet i Herculanum, men det är först i mitten på 1800-talet med den italienska arkeologen Giuseppe Fiorelli som egentligt arkeologiskt arbete tar sin början. Det är en  genial metod att gjuta gips i de hålrum som bildats i asklagren och som idag ger oss möjlighet att uppleva det vardagliga livet i Pompeji. Ännu idag pågår utgrävningar med forskare från olika länder bl a svenska arkeologer. Idag har vi förfinade metoder som kan ge en god uppfattning om stadsplan, hus, vattenledningar och mycket mera.

 

Hur tedde sig då livet för invånarna i Pompeji, en stad i romarriket. Huvudgatan hade trottoarer och övergångsställe (!) dvs trampstenar utlagda på vägen så man inte skulle smutsa ner sig. Stenarna var lagda med precisa mellanrum så att vagnar kunde passera - hjulspåren finns också kvar. Vi ser spåren som skjutdörrarna löpte i när man stängde butiken. Ofta bodde butiksinnehavaren i ett rum ovan affären. McDonald är inte nytt. På strategiska platser, ofta i gathörnen, fanns snabbmatställen. En disk med hål i och i hålet en nedsänkt gryta med öppen eld under grytan. Här kunde man välja dagens rätt kanske soppa, köttgryta eller någon fiskrätt.  Bageriet är också kvar och visar hur säden maldes och ugnen som brödet bakades i. Med jämna mellanrum var fontäner utplacerade för färskvatten. Det var bara mycket förmögna hus som hade möjlighet att få rinnande vatten inkopplat till sig. Givetvis fanns det en bordell. Den finns också bevarad och utanför brukar det vara kö av nutida besökare. Trots att graffiti utanför gör reklam och ovan de små rummen visar utbudet av tjänster kan man inte förvänta sig att bli betjänad.(Haha!)

  

Det centrala i en romersk stad var forum. Här fanns de administrativa byggnaderna. Här fanns tempel till gudarna. Här fanns talartribunen där lagar och förordningar förkunnades. Ofta var forum rikligt utsmyckat med statyer av forna kejsare, gudar och prominenta personer. Naturligtvis en teater där grekiska dramer, tragedier och komiska spektakel uppfördes.  I förtäckta ordalag också tidens värderingar i satirer. Alla skådespelare var män. Många gånger försedda med masker för att illustrera den roll de spelade. Teatern var halvcirkelformad och det vi idag säger är scenen kallades orchestra (varifrån vi har ordet orkester). Teatern ska inte förväxlas med arenan eller amfiteatern som var oval eller rund (tänk på Colosseum).

 

Badhus var ett måste. Finns att se i Pompeji. Bestod av flera delar. Gympasal s.k. palestra. Bibliotek. Samlingsrum. Man sa att många gånger fattades viktiga beslut egentligen i badhuset. Kallvattenbassäng=frigidarium. Ljummen bassäng=tepidarium. Caldarium=varmvattenbassäng.  Under varmvattenbassängen fanns det s.k. hypocaustum. Där stod en slav och eldade allt vad tygen höll. Från hålteglet i taket (= golvet i varmvattenbassängen) värmdes på så sätt vattnet. Med hjälp av rörgångar leddes värme, som då naturligtvis svalnat något till den ljumma bassängen. (ni som rest med mig förut minns att jag berättat om baden). Bastu är heller inget nytt. Taket var räfflat i bastun och så eldade man så det bildades kondens. Folk behövde då som nu gå på toa. Förmögna hus hade egen men det vanliga vara de offentliga. Långa rader med hål. Vattenklosett? Ja. I  toan sköljdes förbrukat vatten, t.ex diskvatten bort innehållet. Framför en kanal med färskt vatten. Toapapper fanns inte utan man använde tvättsvamp som man doppade i det rena vattnet och gjorde vad man skulle. Man får hoppas att var och en hade sin egen svamp.

   

Pompeji var en relativt välbärgad stad och många hus var rikt dekorerade med fresker och mosaiker. Jämfört med första gången jag var i Pompeji för ca 50 år sedan har mycket idag blivit slitet av den aldrig sinande strömmen av besökare. Vissa områden har därför stängts av och som väl är har de dyrbaraste fynden tagits tillvara i Arkeologiska muséet i Neapel.

 

Herculanum har man inte kunnat gräva ut i samma omfattning eftersom den moderna bebyggelsen ligger ovanpå.

 

 

Vad som framkommit i helt nya utgrävningar än så länge endast tillgängliga för arkeologerna anser man stick i stäv mot tidigare vedertagna uppgifter att Vesuvius utbrott ägde rum den 24 oktober år 79 och inte den 24 augusti år 79 som Plinius den yngre skrivit till historikern Tacitus kort tid efter utbrottet.

Det är väl ca 6 år sedan vi i Aktiva Seniorer senast besökte Pompeji.

I nästa reportage beger vi oss ut på Sorrentohalvön.