RUNDTUR I CAMPANIEN ITALIEN

Sorrentohalvön       Del 3 av 4

Text och bild: Christine Rosenqvist, samt bilder från Pixabay och Wikimedia. 

Webredigering: Sten Ullerud          Skapad: 20 10 25

Sorrentohalvön har om inte den allra vackraste så i alla fall en av de vackraste kuststräckorna i världen. Från Neapel kan man ta tåget Circumvesuviana, som de allra flesta gör, till Sorrento. Det går också färjor från Neapel till Marina Piccola i Sorrento. Ja det är i Marina piccola dvs lilla hamnen som all färjetrafik sker. Marina Grande = stora hamnen är den ursprungliga hamnen en dryg kilometer bort. Den är ganska fridfull med fiskebåtar och småbåtshamn.

  

Själva Sorrento ligger högt uppe på de klippor, som störtar 50 met. ner i havet. Som många andra italienska städer har Sorrento antika rötter med lämningar både från greker och romare. Kallades då Surrentium. Den kända sången Torna a Surriento har spridits över världen och gjort Sorrento välbesökt. Kom tillbaka till Sorrento sjunger man på napolitansk dialekt och många kända personer har komponerat, författat, skapat och förförts av skönheten i landskapet. Caruso operasångaren, Lord Byron, Nietsche och Henrik Ibsen som t.o.m. fått en park uppkallad efter sig,

   

Smala gränder ringlar sig ut från Piazza Tazzo fyllda av butiker och charmiga caféer där folk ser livet gå förbi. Sorrento är känt för sina intarsia-inläggningar alltifrån små askar till bord och byråer. Lite offside hittar man hantverkare som tillverkar dessa tidsödande inläggningar i olika träslag. På teatern kan man uppleva den traditionella folkdansen Tarantella till glad musik och sång. Men framför allt är Sorrento limoncellons hemvist. Det finns citronlundar inne i stan, om man vet var man ska gå vill säga. Att vandra under citronträden i behaglig skugga och sedan smaka iskall limoncello är inte fel.

   

Sorrento ligger på den norra sidan av halvön och Costiera Amalfitana(Amalfikusten) på den södra. Ryggraden är berget, Monte Lattari, som skiljer dem åt. Högsta punkten är drygt 1000 met upp. Det ringlar sig en smal krokig väg över berget, som naturligtvis bjuder på storslagna vyer men det är också en hisnande upplevelse. I mitten på 1800-talet stod vägarna längs med kusterna färdiga - en längs med norra sidan och en längs med södra sidan.

  

Vi följer vägen tillbaka mot Castellamare och Salerno där vi kliver på båten för färd längs med Amalfikusten. Vårt första stopp är Positano som med pastellfärgade hus klättrar uppför sluttningen. Kändisarnas metropol. Jackie Kennedy var återkommande gäst, Shahen av Persien tillbringade sin smekmånad här, Elisabeth Taylor, Mel Brooks, Mick Jagger är några av dem som brukat besöka Positano. Hamnade i rampljuset när John Steinbeck skrivit en artikel i Harpers Bazar på 50-talet.  Mode, handgjorda skor och konst kantar gränderna när man kliver i trapporna uppför kullen. Kyrkan Santa Maria Assunta ser man från hamnen. Taket klätt med färggrann majolika. Här finns också den svarta madonnan. (kommer ni ihåg legenden från Provence?). Det anordnas dansfestival varje år i Positano till minne av koreografen Leonide Massine. Om man orkar kliva i trapporna upp vet jag ett ställe med underbar terass och stans godaste kaffe och kaka därtill. Man får gå genom butiken för inget syns utifrån.

   

Varför dans? Jo vi befinner oss vid Sirenernas arkipelag.
Tre små öar utanför kusten som kallas för Li Galli. Sirenerna var undersköna kvinnliga väsen, ofta avbildade med vingar, som skildras av Homeros i Odyseen. Odyssevs krigaren som på väg hem från Troja upplevde många äventyr. Sirenerna lockade med sin sång sjömännen i fördärvet.  De glömde att styra sitt skepp, hoppade överbord eller tynade bort när de lyssnade på sången. Odyssevs visste detta. Stoppade vax i öronen på sina män, hyrde musikant som spelade så högt han kunde och lät för säkerhets skull sig själv bli surrad hårt vid masten. Alla klarade sig. Man säger att de tre öarna är de förstenade sirenerna. Den nyskapande koreografen Massine köpte den största ön och lät uppföra en villa. Ön inköptes senare av Rudolf Nurejev den berömde dansaren. Numera är där ett exklusivt hälsocenter. Det sägs att här behandlas celebriteter för det ena och andra. Till minne av Massine och Nurejev hålles dansfestivalen.

 

På väg till Positano har vi passerat Amalfi som givit namn till denna sidan av kusten. Nu stiger vi iland i Amalfi. Ingen kan idag tro att Amalfi varit en imponerande sjörepublik under många hundra år. Man hade en vittförgrenad handel med Orienten och länderna kring Medelhavet långt innan t.ex. Venedig och Genua var på tapeten. Tabula Amalphitana var lagboken som styrde sjöfarten och sjömännens regler i ca 400 år tills den s.k. Book of Consulate at Sea kom på 1300-talet.  Hur man skulle förfara med last vid storm t.ex. vilka åtagande vilade på skepparen, vad gällde vid förlust av last m.m. Lite högre upp längs kusten ligger Arsenalen. Där byggdes galärerna=skeppen för över 100 roddare till handeln med Orienten. Från hamnen passerar vi en livligt trafikerad rondell och mitt i den står en staty av Flavio Gioia. Enligt traditionen var det han som introducerade kompassen i Europa i början av 1300-talet. Rent faktiskt stämmer det nog inte. Kompass hade redan tidigare varit känd i både Kina och de arabiska länderna.

När vi passerar Porta della Marina = stadsporten ser vi en stor majolikatavla som skildrar Amalfis ärorika förflutna. och så kommer vi fram till piazzan, stannar och gapar. Där tronar Katedralen från 1000-talet med sin imponerande trappa, olikfärgad marmor i fasaden och makalösa förgyllda mosaiker. Ägnad åt Sanct Andrea som är stadens skyddshelgon. Andreas ska enl evangeliet ha blivit korsfäst i X-format kors som avbildas i fontänen på piazzan. Hans reliker ska ha förts till Amalfi 1210 och förvaras i kryptan. Andreas är skyddshelgon för Skottland och där sägs det också finnas reliker liksom i Petruskyrkan i Rom.

Pga sin omfattande handel hade man i Amalfi lärt sig att tillverka papper. Förr i tiden kantades dalgången av vattenkvarnar för papperstillverkning. Än idag tillverkas det papper (det äldsta i Europa) som är eftersökt av bl a konstnärer pga sin struktur.

Amalfi är också känt för sin kakeltillverkning med olika målade motiv. Ska det vara kvalitet målas dessa för hand och det får eleverna i majolikaskolan lära sig. Vi kallar det majolika när det är bränd bemålad keramik.

Med sinnet och ögat fyllt av hänförande upplevelser beger vi oss i nästa reportage till Capri.