Författare: Sten Ullerud

Text: Lisbeth Nilsson Bild och Web: Sten Ullerud
Den 18 juni bar det i väg med buss ”Ut i det blå”. En dagsutflykt där ingen av
deltagarna visste vart de skulle. Vi startade vid Malmö Opera och körde österut.
En ledtråd på vägen löd ”En resa där ni inte vet vart ni ska men där smak och doft
är ledord dit vi ska”. Efter en timmes körning kom vi fram till vårt första stopp,
Österlenkryddor i Köpingebro, där vi också skulle dricka förmiddagskaffe. Vi blev
väl mottagna av Anders Peråkre som tillsammans med sin fru Cherztin driver före-
taget Österlenkryddor. Medan vi drack kaffe och åt vår fralla berättade Anders om
deras verksamhet. Både Anders och hans fru ville jobba med odling och livsmedel
så när företaget Österlenkryddor blev till salu 2014 insåg de att de kunde förverkliga
sin dröm. Paret Peråkre tog då över företaget – ett KRAV-certifierat företag som odlar
kryddor på friland och förädlar till kryddburkar -. Storleken på verksamheten idag är
unik i Sverige och siktet är inställt på att vara ledande kryddbönder i Norden.
Innan vi körde vidare kunde vi handla kryddor i gårdsbutiken där det fanns allt från
”Gris med knorr” kryddblandning till fläskkött och korv till ”Brännvinskrydda”.

Färden gick nu vidare till nästa stopp som låg ca 15 minuter från Österlenkryddor och
ledorden löd ”Om ca 15 minuter väntar oss en plats högt ovan kusten fylld med grönska,
doft och stillhet och handplockade smaker”. Vi anlände till Köpingsbergs Vingård där vin-
producenten Carl-Otto mötte upp och bjöd in oss i vineriet under kristallkronorna för att
prova två olika sorters mousserande viner. Under tiden vi provade berättade Carl-Otto sin
historia hur han som ung efter en resa till Paris och Champange blev helt fascinerad av
hur man producerade mousserande vin. Hur han senare tog kontakt med vinproducenten i
Champange och fick praktisera där och lära sig hela proceduren. Med glädje och humor
berättade Carl-Otto allt som var värt att veta om att producera vin.

Åter i bussen kör vi mot dagens tredje stopp och ledorden ”Dags för lunch i lantlig charm i
det gamla stallet som varsamt renoverats och där smaker möter historia”. Vi åker mot Löderup och Örums Nygård. En lantgård som förvandlats till gårdshotell och där svinastian har renoverats till restaurang. Vi blir hjärtligt mottagna och serveras sallad och bröd, kyckling med rostad potatis, aioli och ratatouille. Här efter blev det kaffe och en fantastisk god chokladkaka. Under tiden vi drack kaffe berättades familjehistorien om förvandlingen från lantgård till gårdshotell.Vi avslutade besöket med en rundvandring och fick se spaavdelning och hotellrum.

Nu närmar vi oss det sista stoppet på vår utflykt med ledorden ” Hans och Monica två pionjärer bakom förädlingen av det gyllenbruna fröet”. Vi är framme vid Petersborgs gård i Smedstorp där det odlas gula och bruna senapsfrö. På våren sår de senapen och skördar den på hösten. Efter skörd torkas och rensas senapsfröna därefter förädlas de till olika senapsprodukter efter egna recept. Här erbjuds bl a äkta Skånsk senap utan tillsatser.  Innan vi åter sätter oss i bussen för hemfärd är det många som passar på att handla olika senapssorter i gårdsbutiken.

Vid fem tiden är vi åter i Malmö och alla verkar nöjda med dagen när vi tar avsked av varandra.

Text Christine Rosenqvist
I strålande solsken landade vi på flygplatsen i Nice där vi blev hämtade för incheckning på hotell Mercure mitt i centrum. Så småningom tog vi den fina spårvagnen ner mot havet och klev på lilla tåget för rundtur i gamla stan och upp höjden vid resterna av det gamla slottet. Här fick vi en magnifik utsikt över hela Nice med Änglabukten.
Dag 2: Nu fick vi vår ordinarie chaufför för resan. Han hette Frederique och blev otroligt populär. Gjorde allt för att underlätta för oss. Vi besökte Auguste Renoirs ateljé på kullarna i Cagnes sur Mer. Om eftermiddagen besökte vi Chapelle du Rosaire i Vence ritat och byggt av Henri Matisse som tack till dominikanernunnorna
som behandlat honom under sjukdomsperioder.
Dag 3: Eftermiddagstur till Villa Ephrussi-Rotschild. Otroliga trädgårdar och magnifik utsikt anlagda av Beatrice Rotshild gift Ephrussi. Färden fortsatte till Monaco för rundtur till fots i den gamla staden med katedralen där Grace Kelly gifte sig med Prince Rainer och båda fått sista vilan. Furstepalatset avslutade rundturen. Fredrique körde oss sedan till Monte Carlo där vi en stund kunde beundra kasinot och de eleganta bilarna.
Dag 4: Guidad rundtur på parfymeri i Grasse när vi lämnade Nice på väg mot Aix en Provence. Väl installerade på vårt hotell väntade gemensam middag.
Dag 5: Vi ställde kosan mot Marseille där lilla tåget väntade på oss. En ringlande färd upp till Notre Dame de La Garde där den 9 meter höga förgyllda Madonnan vaktar över hamnen och invånarna i Marseille. Efter lunch fortsatte vi till Cassis för båttur till de djupa vikarna s.k. Calanques, som är världsarvsklassade.
Dag 6: Det mångbesjungna Camargue och Stes Maries de la Mère besökte vi och kunde se de speciella hästarna och sotsvarta tjurarna. En och annan fågel kunde vi också sikta. Vi botaniserade bland butikerna för inköp av för trakten typiska delikatesser. Extra bonustur med genuin vinprovning hade vi fixat förutom den reserverade vinprovningen. Om sena eftermiddagen gjorde vi en liten rundtur till fots i Arles och kunde se romerska lämningar och van Goghs berömda Nattcafé.
Dag 7: Aix en Provence till fots för rundtur och hemfärd på egen hand med den lokala bussen blev en omtyckt utflykt på Frederiques fridag.
Dag 8: Högt upp på höjderna till lavendelplatån avslutade vår provencalska resa.
Vi var egentligen en vecka för tidiga för att lavendeln skulle ha blommat ordentligt, men vi kände den härliga doften på långt håll. Moustiers Ste Marie heter den by som klänger på bergskanten och omtalad som en av Frankrikes vackraste byar. Lilla tåget tog oss upp höjden så vi slapp att klättra i de oändliga trapporna.
En liten glimt av Gorges du Verdon och utsikt över Lac Ste Croix avslutade dagen.
Dag 9: Färden mot flygplatsen gjordes längs med den vackra Esterelkusten. Dock var vädret inte det allra bästa så de unika röda klipporna kom inte riktigt till sin rätt.

Aldrig, Aldrig har jag varit med om att chauffören givit gästerna presenter. Men den härlige Frederique hade köpt små keramikblommor till oss, en blomma till var och en. Han var helt otrolig. Som väl var hade vi samlat ihop en slant till honom också. Hans vänlighet, service och glada humör var värd varenda cent.

Text: Ulf Staafgård Bilder: Ulf Staafgård och Sten Ullerud Web: Sten Ullerud
Ångfartyget och Isbrytaren SS Bore byggdes år 1894 vid Kockums i Malmö. Det krävdes ett par dagar för att få bra värme och tryck i ångmaskinerna. 50 ton kol kunde lastas i skeppet vilket räckte till 5-6 dagars drift.
Under fredstid fungerade fartyget som isbrytare och postfartyg med postleveranser mellan Malmö och Köpenhamn. Under kriget var uppdraget helt inriktat på bevakningsuppdrag med endast militärt manskap.
Bore togs ur bruk 1968. År 1983 köptes fartyget av köpmannen Borg. Han lät bogsera fartyget till Stockholm för att sedan föras till Västerås, där hon restaurerades till ursprungligt skick. Borg investerade flera miljoner i restaureringen.
Bore fanns i Västerås mellan åren 1984 – 1999. Bore kom åter till Malmö 2012 och Borg sålde fartyget år 2023 till Malmö Stad.

Text: Christine Rosenqvist Bilder: Rosenqvist – Öjing – Sköld Web: Sten Ullerud
I tidiga morgonstund samlades vi på Malmö Operas parkering, där Thomas reseledare och Magnus chaufför hälsade oss välkomna. Färden fortsatte över broarna dvs Öresundsbron, Lilla Bält- och Stora Bältbron. Vi gjorde bussfikastopp vid Stora Bältbron med magnifik utsikt. Lunchstopp vid en rastplats med stort urval av serveringar.

Innan vi checkade in på vårt hotell i utkanten av Skagen åkte vi med Sandormen ut till Grenen där de båda haven Skagerack och Kattegatt möts. En sällsam upplevelse. Efter incheckningen väntade en magnifik middag på restaurangen Folden. Lite till mans var vi nog trötta efter en lång dag.

Höjdpunkten för de flesta väntade dag 2. Den lokala guiden Hanne var suverän.Skagens Museum och Anchers Hus öppnade upp bara för oss. På ett lättsamt sätt berättade Hanne om de kända Skagenmålarna. Michael och Anna Ancher och likaså P.S.Kröyer fick vi beskåda i original. Många motiv som vi är väl bekanta med. Hanne uppmärksammade oss särskilt på alla herrarna i Börshuset, som efter branden i april 2024 fått ny aktualitet för återställande av det 400 år gamla huset. Likaså Midsommarelden, St Hans afton, som danskarna säger. Där sågs bl Marie Kröyer med sin nye make Hugo Alfvén. Anna Anchers förtjusande målning av den lilla flickan i blått som sitter och läser där fönsterljuset speglar sig på väggen.

Efter en kort promenad var vi hemma hos Anchers. Ett för tiden förmöget hem.Deras äktenskap var, till skillnad från andra konstnärsrelationer, ett mycket harmoniskt förhållande. Michael Ancher målade porträtt av kända personer och Anna kunde skapa konst efter eget huvud. Hanne tog oss också med på en busstur till Skagens hamn som är strategiskt placerad och förvånade med sin storlek. Förmiddagskaffe fick på Svenska Sjömanskyrkan där prästen kåserade om livet på Skagen med den livliga sjöfarten.

Våra biljetter till muséerna gällde hela dagen och många valde att efter lite förtäring återvända för att uppleva konsten på nytt. Avslutningsmiddag förtärdes med en magnifik utsikt  på De To Have. Drachman-sällskapet inledde med sång, musik och berättelser ur nationalskalden Holger Drachmans rika produktion.

Givetvis har vi också besökt ”Den Tilsandede Kirke” där bara tornet återstår. Resten har begravts i de stora sanddynerna. Likaså förundrades vi över de gigantiska sanddynerna i den s.k. ”Öknen” med sol, ljus och hav i ett alldeles speciellt ljus.Här kan man förstå att konstnärerna lockades till Skagen.
Efter samma väg hemåt kunde vi skiljas åt fyllda av ljus, upplevelser och glädje i gemenskapen tillsammans på en härlig resa.

Text: Christine Rosenqvist Bild och Web: Sten Ullerud
Michelangeloutställningen på
Statens Musum for kunst i Köpenhamn. Den 8/5 2025
Vi träffades på Norreport station 47 st Aktiva Seniorer. Med lokalbussen åkte vi till muséet. Här tog guiden Mette emot oss. Eftersom vi var så många blev vi delade i 2 grupper. Mette berättade både lättsamt och roligt om Michelangelos skapelser.

Redan på trappan till muséet möttes vi av Moses som är en del av Julius II:s gravmonument, Moses vars blick är så intensiv att den nästan skrämmer en. För de flesta är det Davidstatyn som är mest känd. David som är symbolen för Florens. Dryga 5 meter hög står han och ser ut mot Goliath, den onde, som han ska ta kål på med sin stenbumling avfyrad med en slangbella. På muséet hade man en särskild avgjutning av Davids huvud där man ser att ögonen har en hjärtform i pupillen.

Mette stannade också vid statyn Pieta dvs Jungfru Maria med den döde Kristus i famnen. Michelangelo var 24 år gammal när han högg denna statyn i ett enda stycke. Således lite yngre än när han gjorde Davidsstatyn 5 år senare. Originalstatyn är placerad i Peterskyrkan i Rom. Det är det enda verket som Michelangelo har signerat. Av allt som Michelangelo har gjort är inget annat signerat. Det behövdes inte. Det syns vem som ligger bakom konstverket. Vi blev särskilt uppmärksammade på tomheten i Jungfru Marias ansikte. Hon fattar inte det ödesdigra som har hänt. Vi som föräldrar kan säkert föreställa oss den förfärliga känslan av att ha mist ett barn.

Vi blev sedan visade till konstverken som i original pryder den nya sakristian i San Lorenzo basilikan i Florens. Då är Michelangelo i 50-årsåldern. Sarkofagen över Guiliano di Medici skildrar Natten och Dagen. Lillebror till Lorenzo di Medici. Guiliano mördades under dramatiska omständigheter mitt under
gudstjänsten. Storebror Lorenzo di Medici:s sarkofag skildrar Skymning och Gryning. I båda monumenten uppmärksammas vi på hur detaljerat Michelangelo får fram anatomin i figurerna han har trollat fram ur marmorn.

En imponerande utställning av en av världens största konstnärer. I det soliga vädret tog var och en sig hem efter eget behag.

Text och bild: Karin Näsström Web. Sten Ullerud
Den 24 april var vi 45 glada medlemmar som kunde vandra runt på Amiralen i Malmö för att se en suverän multimedial presentation av Frida Kahlos otroliga liv. Hennes konst blev världsberömd och på utställningen upplevde vi hennes ikoniska, intensivt färgstarka målningar, som visar hennes starka livskraft.

Frida Kahlo föddes 1907 i Mexico. Hon var dotter till en tysk fotograf och en mexikansk målarinna. När hon var 18 år råkade hon ut för en svår bussolycka som kom att prägla hela hennes liv, eftersom hon periodvis var helt eller delvis invalidiserad pga operationer som gjorde henne långvarigt  sängliggande. Hon började måla då hon låg till sängs efter bussolyckan och hon lärde sig att gå igen, vilket man inte trott skulle vara möjligt.

När Frida var 22 år träffade hon genom goda vänner, den 41-årige mexikanske muralmålaren Diego Rivera. De kom att bli ett passionerat par som delade ett mycket starkt intresse av att måla och så småningom delade de även politiska åsikter inom kommunismen. Diego Rivera var tidigt en internationellt känd konstnär med sina stora revolutionära muralmålningar. De gifte sig, men Diegos otrohetsaffärer ledde till skilsmässa, men bara ett par år senare gifte de om sig med varandra igen. De reste till Amerika och Europa och Frida inledde själv några ’affärer’ utanför äktenskapet, som dock höll till hennes död 1954. Hon blev bara 47 år gammal. Diego Rivera dog 1957 och blev 71 år.

Utställningen har visats i flera stora Europeiska städer som Zurich, Bryssel, Munchen, Berlin, Hamburg och Wien för lite fler än 500’000 besökare innan vi får uppleva makalösa Frida Kahlo på Amiralen som första plats i Skandinavien! Fantastiskt! Precis nu har man beslutat att förlänga utställningen till 15 juni pga stort besökstryck!!!

Text , bild och web: Sten Ullerud 250411
Den 4:e april hade Aktiva Seniorer Malmö besök av Andreas Brettman som är verksamhetsledare för Missing People Skåne. Anders berättade om organisationen Missing Peoples och dess verksamhet. Vi var 70 st som lyssnade med stort intresse och ställde ett flertal frågor.
Missing People Sweden grundades i Göteborg 2012 efter att flera personer hade samlats för att hjälpa till i sökandet efter två försvunna personer. Men ganska snart visade det sig att det fanns behov av sökinsatser i andra delar av landet och i samband med det bildades Missing People. I dag är Missing People en rikstäckande organisation med ett tjugotal regionala avdelningar runtom i landet. Kärnan i organisationen är alla frivilliga personer som ger av sin tid för att hjälpa till i sökandet efter försvunna personer. Missing People mottar inget statlig bidrag utan det är tack vare gåvor från privatpersoner och företag som gör att organisationen kan existera. Missing People har ett nära samarbete med anhöriga, polis och med andra hjälporganisationer. När ett försvinnande kommer in till jouren kontrolleras det alltid med polisen, att det finns en polisanmälan och att det inte finns några hinder för att publicera efterlysningar eller genomföra sökinsatser. När jouren har fått klartecken från polisen och från de anhöriga publiceras en efterlysning på organisationens Facebook-sida med över 700.000 följare. Missing People strävar efter att kunna starta en sökinsats inom sex timmar från det att ett ärende kommer in till vår jour, oavsett tid på dygnet eller plats i Sverige. Organisationen har hundratals aktiva och utbildade volontärer och över 60 000 frivilliga sökare.

Text: Christine Rosenqvist Bilder: Sten Ullerud och Wikipedia Web: Sten

Vi, Aktiva Seniorer, fick uppleva, med datateknikens hjälp, en svindlande färd genom Nilens delta i forntidens båtar s.k. Feluker. Utställningen öppnades endast för oss så vi i lugn och ro och efter eget behag kunde ta del av det hela.

Färggrant dekorerade pelare med symboler för sol och död tog och olika gudabilder tog oss ner till Tutankhamuns gravkammare. Den gamla sv/v filmen visade upptäckten av den orörda graven 1922.
En kammare fylld av dyrbarheter från 1300-talet före Kristus. Kistan i rent guld.
Färden genom det forntida Egypten tog oss till den kolossala Sfinxen med pyramiden i Giza i bakgrunden. Skorpioner, spindlar och scarabéer for över väggar, golv och tak i den filmiska världen som vi befann oss i. Scarabéer (skalbaggar) var en lyckoamulett som fortfarande är väldigt populär. 1000-tals gudar styrde egyptiernas dagliga liv. Isis som anses förebild till Jungfru Maria, = Modergudinnan. Osiris hennes make är dödsrikets gud. Deras son Horus ,avbildas med falkhuvud, står för solen och månen = Horusögat. De utgör treenigheten som också finns i den kristna kyrkan. Horus skadade det ena ögat i en strid och ansågs vara bilden av månens olika faser. Anubis avbildas med svart hundhuvud. Han bar hjärtat till dödsriket för att vägas.

Tutankhamun styrde endast i 13 år och dog väldigt ung. Hans namn togs bort från alla minnesstenar och monument och glömdes bort. Gravkammaren kunde därför förbli intakt tills Howard Carter upptäckte den i november 1922. Legender florerar att intrånget i graven medförde en förbannelse. Seglivade rykten lever kvar än idag eftersom flera som var involverade i gravöppningen gick en hastig död till mötes.

En hisnande upplevelse fick vi vara med om på denna färd genom det antika Egyptens värld.

Text: Christine Rosenqvist Bild: Christina Lundgren Web: Sten Ullerud 250120
I glada Aktiva Seniorers sällskap sammanstrålade vi på Norreport station och tog bussen till den Hirschsprungska samlingen, där tobaksfabrikören Heinrich Hirschsprung och hans hustru Pauline samlat konst från den danska guldåldern. Första gruppen fick gå på muséet på egen hand eftersom guiden var sjuk. De kunde liksom nästa grupp också njuta av övrig  konst med framför allt kvinnliga konstnärer i fokus. Grupp nr 2 fick berättat om Skagenmålarna  Michael Ancher och inte minst Kröyers fascinerande levnadsöde. Det är väl främst Kröyers välkända bilder vi tänker på när vi talar om Skagen. Efter andlig spis kunde vi bänka oss på Restaurant Under Uret för en välsmakande Julefrokost. Mätta och belåtna var det fritt fram för var och en att njuta av ett julpyntat Köpenhamn. Inspirerade av ljuset i Skagen, som fångade konstnärerna, planeras en resa till Skagen.

Bilder: Bosjökloster Text: Christine Rosenqvist Web: Sten Ullerud
Någon snö hade vi inte när vi anlände till Bosjökloster i en stor buss med 55 deltagare. Men en varm och intensiv julstämning strålade på slottet. I kyrkan hälsades vi av två tjejer med sångröster med sångröster som lyfte taket under konserten. Julbordet erbjöd allt vad man kan önska sig och lite därtill. Sedan var det fritt fram att botanisera bland de 80 olika stånden av närproducerade godsaker och hantverk. Många inköp hade gjorts när vi mätta, belåtna och kanske lite trötta äntrade bussen efter en innehållsrik dag i god samvaro.