Kategori: Reportage

Text: Karin Näsström Bilder: Näsström/Öjing/Ullerud
Den 20/8 reste 26 Aktiva Seniorer med tåg till Världsarvstaden Karlskrona. Vi möttes av egen buss med trevlig busschaufför och guide, som tog oss runt i staden och visade och berättade om stadens historia. Vårt hotell låg strategiskt vid båthamnen och där sålde tidigare Fiskegumman fisk på torget och hon pryder numera hamnen i brons.
Det var på 1700-talet viktigt att försvara oss mot dansken och då låg Karlskrona med sin skärgård utmärkt till för att bygga upp en örlogsbas. Vi fick se ut över öarna från en höjd vid inloppet till staden. Så vackert! Bussen körde vidare till Brändaholm där röda stugor i en frodigt blomstrande miljö har vuxit fram, som i en saga.
Nästa stopp blev vid Karlskronas ’mini-stolthet’ en ’yellow submarine’ vid kajkanten. Blickar man över vattnet syns ett rött hus till vänster och där var det bageri på 1700-talet. Alla soldater och inflyttade Karlskronabor skulle få bröd och man bakade 10’000 bröd VARJE dag! Det bodde drygt 10’000 invånare i staden då.
Gubben Rosenbom vid Amiralitetskyrkan fick besök av oss och en av oss lyfte på hatten och skänkte en peng till dåtidens fattigbössa, som han symboliserar.
Vi serverades underbart goda middagar båda kvällarna på hotellet! Utsikten från matsalen var härlig vid hamnen.
Dag 2 inleddes med båttur ut i Gåsefjärden. Väldigt fint få se Karlskrona från havet in mot land. Efter båtturen tog bussen oss till Marinmuseet där en trevlig guide berättade en liten del av allt man kan visa inom marinen på muséet. På bilden syns en för-modell av ett fartyg man byggde på 1700-talet med modellen som ’ritning’!
I kvällningen andra dagen kunde vi lyssna till Marinens musikkårs traditionsenliga sommarkonsert på innergården vid Blekinge museum. Det blev två mycket intressanta och upplevelserika dygn i Karlskrona. Vi är många som gärna vill åka tillbaka och se mer!

Text , Bild och Web: Sten Ullerud
Salen fylldes med förväntansfulla aktiva seniorer där många hade
med sig en sak som Peder Lamm skulle granska.
Peder Lamm var på ett strålande humör och tag sig an klockor, vaser, smycken,
tavlor mm. med stor entusiasm. Han satte ålder och värde samt berättade om tillverkning och om konstnärskap som ligger bakom. En av alla sakerna som fick stort intresse var en tavla av konstnären Carl Fredrik Hill. Vi fick höra om konstnärens historia och om hans måleri i olika skeenden i sitt liv. Peder värderade tavlan till ca. 20.000:-. Många av föremålen hade en intressant historia och hade även en proveniens där den aktiva senior ägaren berättade om bakgrunden.
Peder Lamms två timmar med oss blev mycket uppskattat och alla var väldigt glada och nöjda.

Text: Christine Rosenqvist Bid: Helen Sköld Web: Sten Ullerud
Visst gör vi skäl för vårt namn Aktiva Seniorer.
Liksom de senaste åren har vi deltagit.
I år uppmärksammade ett jämnt flöde
av glada människor vårt bord. Flera yngre
människor önskade upplysningar för sina
föräldrars räkning. Många i vår egen ålder
förvånades över vårt rika utbud av aktiviteter.
Vår förhoppning är att vi kan välkomna flera
deltagare i vår gemenskap. Till småttingarnas
stora glädje delade vi ut ballongerna som
prydde vårt bord. Ingen gick således lottlös
från oss denna soliga dag.

Text: Christine Rosenqvist Bild: Helen Sköld, Christine Rosenqvist, Björks Fisk
Vi var nästan 40 personer som äntrade bussen denna tisdagsmorgon för att ställa kosan mot Eslöv. Vår första anhalt var Medborgarhuset. I det semesterstängda huset öppnade man upp endast för oss. Uppdraget tilldelades den 26-årige arkitekten Hans Asplund, som också var engagerad i utbyggnaden av FN-skrapan i New York. Huset invigdes 1957 – designat in i minsta detalj. Särskilt imponerande var marmortrappan till bottenvåningen och den platsbyggda spiraltrappan. Vid senaste renoveringen 2003 återställdes huset i originalskick. Medborgarhuset är byggnadsminnesförklarat och har fått en hel del utmärkelser.
Efter några minuters färd var vi framme vid vårt nästa stopp, företaget Scanmarine.
Till vår förvåning bjöds det på kaffe och kaka. Alexandra Hogenfält är numera VD.
På film fick vi följa arbetet med inredning av fartyg, stora som små. Man arbetar över hela världen i Europa, Asien och annorstädes. Alexandra berättade att hon reser ganska mycket för att övervaka arbetena. Hennes små döttrar ser fram emot att mamma kommer hem igen för då vankas det presenter. Ett mycket intressant besök.
Nu började det kurra i våra magar och lite mat vore inte fel. Vi åkte på smala vägar till Björks Fisk vid Ringsjön och där serverades varmrökt lax med dillsås och potatis som smakade väldigt gott. För de som önskade fanns tillfälle till inköp av delikatesser.
Minnenas Museum väntade på eftermiddagen. Guiden Bosse berättade om samlingen. Den är enorm. Här finns allt mellan himmel och jord. Bilar, motorcyklar och mopeder. Några kunde minnas tonårsdrömmarna på mopeden. Hushållsmaskiner, dockor, skrivmaskiner, kameror, telefoner – ja här fanns alt.
Ett bord var sammanställt med diverse prylar och vi skulle gissa vad det motsvarade i vår moderna värld. Vi brydde våra grå celler men ingen kunde gissa. Bosse talade om att 4:e klassare hade klarat det på 10 minuter. Fotoalbum, kamera, atlas, telefon, räknemaskin, spel och några andra grejer som jag inte kommer ihåg.
Svaret = allt vad som finns i en modern telefon. Jaja så är tiden.
Efter en heldag med många intryck återvände vi till Malmö Opera.

Text och bild: Berit Eskilsson. Web: Sten Ullerud.
En solig dag i juli turade vi mellan Helsingborg och Helsingör. Vi träffades på knutpunkten i Helsingborg och gick ombord på färjan Aurora. I restaurang Opus Wine and Dine spiste vi en dejlig ”frokost” (lunch) och blev väl omhändertagna av servitrisen som tog upp beställning på drycker. När man turar får man sitta i matsalen 4 turer vilket är ca 2 timmar så man har gott om tid att njuta av maten. Det gick bra att stanna längre på färjan, vilket några gjorde men då får man sitta i baren eller på soldäcket. Några gick av färjan i Helsingör men att tura är endast en enkelbiljett så de som stannade i Helsingör behövde köpa ny biljett för hemresan. Det finns också möjlighet till diverse inköp men spritvaror men köpes kun på den danska sidan. Resan över sundet tar 20 minuter så efter 10 minuter passerade vi gränsen och klockan klämtade att spritförsäljning upphörde/startade beroende på vilken riktning vi åkte. Hemresa var individuell så vi åkte tillbaka vid olika tider.

Text och bild: Christine Rosenqvist Bild:Karin Näsström , Wikipedia Web: Sten Ullerud
Varma vindar blåste när vi med full buss åkte över Öresundsbron till Roskilde Domkyrka. Vi började med fika vid bussen och kunde gå in i katedralen precis när de öppnade. Katedralen är Nordens största tegelkyrka och världsarv. Liksom andra stora byggnader är kyrkan byggd i etapper, varav de äldsta delarna har ursprung från 1100-talet. Idag mest känd som de danska kungligheternas gravkyrka.
Vi kunde beundra Margrethe I:s ståtliga marmorsarkofag. Margrethe skapade Kalmarunionen 1389 och styrde därmed över ett rike som var större än både dåtidens Tyskland och Frankrike. Hennes önskan var att bli begravd i Sorö klosterkyrka vilket till en början också infriades. Så småningom såg biskopen till att hennes kvarlevor flyttades till Roskilde domkyrka.
Christian IV:s gravkapell är stort och mitten står hans svarta kista med silverbeslag. Christian IV är den mest populäre av de danska kungarna och den som satt längst på tronen, nästan 60 år framtill februari 1648. En färgstark regent och stor byggherre. Grundlade bl a Kristianstad som fortfarande bär hans sigill. Trots många nederlag kallas perioden för Danmarks guldålder. Hans valspråk var: Regna firmat pietas (fromhet styrker rikena), men vid hans bortgång sade man istället Riket fattes penge.
Av alla kungar och deras gemåler lade vi också märke till Christian X:s enkla kista som tillsammans med hustrun Alexandrines kista står bredvid varandra. Christian X satt på tronen under den tyska ockupationen under andra världskriget. Han blev en samlande symbol för det danska folket när han varje dag red genom Köpenhamn utan livvakter för att demonstrera sitt motstånd mot ockupationen. Han godtog inte att man hängde ut nazistiska flaggor och meddelade att de skulle tas bort. Den som vågar det blir skjuten direkt meddelade tyskarna. Då gör jag det själv sa kungen och honom vågade ingen ge sig på.
Vi beundrade också de medeltida kalkmålningarna på väggar och valv.Dessutom imponerades vi av altartavlan utförd i Antwerpen 1560.Många myter är kopplade till altartavlan, som är en s.k. triptyk = 3-delad. Det påstås att tavlan egentligen skulle till Gdansk. Man var tvungen att betala tull för att passera Öresund. Därför hade man uppgivit ett mycket lågt värde för att få så liten tullavgift som möjligt. Det påstås då att tullarna själva köpte altartavlan. Mera sannolikt är att ägaren till Herlufsholm direkt i Antwerpen hade inköpt tavlan. Herlufsholm är dagens Fredriksborg slott.
Vi ska inte heller glömma Margrethe II:s modell för hennes egen grav. Ritad av henne själv utförd i glas och vilar på 3 pelare föreställande elefanter gjorda av dansk granit. färöisk basalt och grönländsk marmor.
Innan vi på nytt klev på bussen besökte vi Fredrik IX:s och Drottning Ingrids gravar belägna utanför kyrkan.
Lite mat var inte fel när vi kom fram till Birkegården, där en riklig buffé dukats upp. Mätta och belåtna kunde vi efter eget behag ta itu med trädgårdarna.Grundaren av trädgården försåg oss med en introduktion och karta. I klostergården kände vi på alla väldoftande örter. I engelska trädgården blommade rosorna jämte andra sommarblomster. De japanska trädgårdarna, som är Danmarks största, imponerade med stillhet, vattenspeglar och fascinerande formklippta gröna växter. I den stora dammen kunde barnen mata guldfiskarna. För barnens trevnad fanns klapp-vänliga smådjur på danska s.k. keledjur. Eftermiddagskaffe med äppelkaka avslutade besöket i Birkegårdens haver.
Sorö ligger på vägen hemåt och här hittade Robert, chauffören, och jag på en bonus, som höll på att misslyckas eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur vi skulle gå.Sorö akademi är en privat internatskola nära Sorösjön och här ville jag visa något speciellt. Eftersom vi kom in från ”fel” håll tappade jag orienteringen lite. Det gick inte att komma genom valvet intill egendomen med bussen. Men med gemensam hjälp hittade vi rätt till den s.k. Fuchsia-haven. Förutom Afrikas lilja kunde vi beundra fuchsiorna i alla upptänkliga färger som är så höga att det nästan går att promenera under dem.
Efter en händelserik dag kunde vi i kvällningen skiljas åt vid Malmö Opera.

Text: Lisbeth Nilsson Bild och Web: Sten Ullerud
Den 18 juni bar det i väg med buss ”Ut i det blå”. En dagsutflykt där ingen av
deltagarna visste vart de skulle. Vi startade vid Malmö Opera och körde österut.
En ledtråd på vägen löd ”En resa där ni inte vet vart ni ska men där smak och doft
är ledord dit vi ska”. Efter en timmes körning kom vi fram till vårt första stopp,
Österlenkryddor i Köpingebro, där vi också skulle dricka förmiddagskaffe. Vi blev
väl mottagna av Anders Peråkre som tillsammans med sin fru Cherztin driver före-
taget Österlenkryddor. Medan vi drack kaffe och åt vår fralla berättade Anders om
deras verksamhet. Både Anders och hans fru ville jobba med odling och livsmedel
så när företaget Österlenkryddor blev till salu 2014 insåg de att de kunde förverkliga
sin dröm. Paret Peråkre tog då över företaget – ett KRAV-certifierat företag som odlar
kryddor på friland och förädlar till kryddburkar -. Storleken på verksamheten idag är
unik i Sverige och siktet är inställt på att vara ledande kryddbönder i Norden.
Innan vi körde vidare kunde vi handla kryddor i gårdsbutiken där det fanns allt från
”Gris med knorr” kryddblandning till fläskkött och korv till ”Brännvinskrydda”.

Färden gick nu vidare till nästa stopp som låg ca 15 minuter från Österlenkryddor och
ledorden löd ”Om ca 15 minuter väntar oss en plats högt ovan kusten fylld med grönska,
doft och stillhet och handplockade smaker”. Vi anlände till Köpingsbergs Vingård där vin-
producenten Carl-Otto mötte upp och bjöd in oss i vineriet under kristallkronorna för att
prova två olika sorters mousserande viner. Under tiden vi provade berättade Carl-Otto sin
historia hur han som ung efter en resa till Paris och Champange blev helt fascinerad av
hur man producerade mousserande vin. Hur han senare tog kontakt med vinproducenten i
Champange och fick praktisera där och lära sig hela proceduren. Med glädje och humor
berättade Carl-Otto allt som var värt att veta om att producera vin.

Åter i bussen kör vi mot dagens tredje stopp och ledorden ”Dags för lunch i lantlig charm i
det gamla stallet som varsamt renoverats och där smaker möter historia”. Vi åker mot Löderup och Örums Nygård. En lantgård som förvandlats till gårdshotell och där svinastian har renoverats till restaurang. Vi blir hjärtligt mottagna och serveras sallad och bröd, kyckling med rostad potatis, aioli och ratatouille. Här efter blev det kaffe och en fantastisk god chokladkaka. Under tiden vi drack kaffe berättades familjehistorien om förvandlingen från lantgård till gårdshotell.Vi avslutade besöket med en rundvandring och fick se spaavdelning och hotellrum.

Nu närmar vi oss det sista stoppet på vår utflykt med ledorden ” Hans och Monica två pionjärer bakom förädlingen av det gyllenbruna fröet”. Vi är framme vid Petersborgs gård i Smedstorp där det odlas gula och bruna senapsfrö. På våren sår de senapen och skördar den på hösten. Efter skörd torkas och rensas senapsfröna därefter förädlas de till olika senapsprodukter efter egna recept. Här erbjuds bl a äkta Skånsk senap utan tillsatser.  Innan vi åter sätter oss i bussen för hemfärd är det många som passar på att handla olika senapssorter i gårdsbutiken.

Vid fem tiden är vi åter i Malmö och alla verkar nöjda med dagen när vi tar avsked av varandra.

Text Christine Rosenqvist
I strålande solsken landade vi på flygplatsen i Nice där vi blev hämtade för incheckning på hotell Mercure mitt i centrum. Så småningom tog vi den fina spårvagnen ner mot havet och klev på lilla tåget för rundtur i gamla stan och upp höjden vid resterna av det gamla slottet. Här fick vi en magnifik utsikt över hela Nice med Änglabukten.
Dag 2: Nu fick vi vår ordinarie chaufför för resan. Han hette Frederique och blev otroligt populär. Gjorde allt för att underlätta för oss. Vi besökte Auguste Renoirs ateljé på kullarna i Cagnes sur Mer. Om eftermiddagen besökte vi Chapelle du Rosaire i Vence ritat och byggt av Henri Matisse som tack till dominikanernunnorna
som behandlat honom under sjukdomsperioder.
Dag 3: Eftermiddagstur till Villa Ephrussi-Rotschild. Otroliga trädgårdar och magnifik utsikt anlagda av Beatrice Rotshild gift Ephrussi. Färden fortsatte till Monaco för rundtur till fots i den gamla staden med katedralen där Grace Kelly gifte sig med Prince Rainer och båda fått sista vilan. Furstepalatset avslutade rundturen. Fredrique körde oss sedan till Monte Carlo där vi en stund kunde beundra kasinot och de eleganta bilarna.
Dag 4: Guidad rundtur på parfymeri i Grasse när vi lämnade Nice på väg mot Aix en Provence. Väl installerade på vårt hotell väntade gemensam middag.
Dag 5: Vi ställde kosan mot Marseille där lilla tåget väntade på oss. En ringlande färd upp till Notre Dame de La Garde där den 9 meter höga förgyllda Madonnan vaktar över hamnen och invånarna i Marseille. Efter lunch fortsatte vi till Cassis för båttur till de djupa vikarna s.k. Calanques, som är världsarvsklassade.
Dag 6: Det mångbesjungna Camargue och Stes Maries de la Mère besökte vi och kunde se de speciella hästarna och sotsvarta tjurarna. En och annan fågel kunde vi också sikta. Vi botaniserade bland butikerna för inköp av för trakten typiska delikatesser. Extra bonustur med genuin vinprovning hade vi fixat förutom den reserverade vinprovningen. Om sena eftermiddagen gjorde vi en liten rundtur till fots i Arles och kunde se romerska lämningar och van Goghs berömda Nattcafé.
Dag 7: Aix en Provence till fots för rundtur och hemfärd på egen hand med den lokala bussen blev en omtyckt utflykt på Frederiques fridag.
Dag 8: Högt upp på höjderna till lavendelplatån avslutade vår provencalska resa.
Vi var egentligen en vecka för tidiga för att lavendeln skulle ha blommat ordentligt, men vi kände den härliga doften på långt håll. Moustiers Ste Marie heter den by som klänger på bergskanten och omtalad som en av Frankrikes vackraste byar. Lilla tåget tog oss upp höjden så vi slapp att klättra i de oändliga trapporna.
En liten glimt av Gorges du Verdon och utsikt över Lac Ste Croix avslutade dagen.
Dag 9: Färden mot flygplatsen gjordes längs med den vackra Esterelkusten. Dock var vädret inte det allra bästa så de unika röda klipporna kom inte riktigt till sin rätt.

Aldrig, Aldrig har jag varit med om att chauffören givit gästerna presenter. Men den härlige Frederique hade köpt små keramikblommor till oss, en blomma till var och en. Han var helt otrolig. Som väl var hade vi samlat ihop en slant till honom också. Hans vänlighet, service och glada humör var värd varenda cent.

Text: Ulf Staafgård Bilder: Ulf Staafgård och Sten Ullerud Web: Sten Ullerud
Ångfartyget och Isbrytaren SS Bore byggdes år 1894 vid Kockums i Malmö. Det krävdes ett par dagar för att få bra värme och tryck i ångmaskinerna. 50 ton kol kunde lastas i skeppet vilket räckte till 5-6 dagars drift.
Under fredstid fungerade fartyget som isbrytare och postfartyg med postleveranser mellan Malmö och Köpenhamn. Under kriget var uppdraget helt inriktat på bevakningsuppdrag med endast militärt manskap.
Bore togs ur bruk 1968. År 1983 köptes fartyget av köpmannen Borg. Han lät bogsera fartyget till Stockholm för att sedan föras till Västerås, där hon restaurerades till ursprungligt skick. Borg investerade flera miljoner i restaureringen.
Bore fanns i Västerås mellan åren 1984 – 1999. Bore kom åter till Malmö 2012 och Borg sålde fartyget år 2023 till Malmö Stad.

JUBILEUMSFEST 2023-10-25
Text: Christine Rosenqvist Bilder: Lars Andersson Web: Sten Ullerud
Med bubbel i glasen samlades ett hundratal Aktiva Seni orer i det anrika Kockska
huset för att fira föreningens 20-års jubileum. Jörgen Kock, borgmästare i Malmö
lät bygga huset 1523 och huset firar således 500 år. Ytterligare ett jubileum
uppmärksammades. 35-års jubileum är det för den första Aktiva Senior-föreningen
som bildades 1988 i Örebro.
Stämningen var hög och glad när vi minglade och musikanter underhöll oss i den
mycket sällan öppnade s.k. kungavåningen i övre plan ditt vi Aktiva Seniorer
släpptes in. Så småningom bänkade vi oss en trappa ner i festvåningen.
Efter att personalen informerat om praktiska ting och vi fått vin i glasen hälsade
ordförande alla Välkomna och utbringade en Skål.
Dags för sång till glada toner redan till Skaldjurssoppan som inledde menyn.
I första vinlotteriet var det några lyckligt lottade som fått vinstlott.
Också till huvudrätten fylldes salen av sång till kända smittande melodier.
Lasse Bergrensson och Tommy Juth spelade och hjälpte oss att hålla tonen.
Efter desserten bjöds på mera underhållning.
Sten Ullerud hade sammanställt en filmkavalkad över de gångna 20 åren.
Olika styrelsemedlemmar och många begivenheter som föreningen upplevt under
åren passerade revy. Ett väldigt uppskattat inslag med varma applåder från oss alla.
Våra tankar gick till Hanna och Jan Steimer som var med och grundade vår
lokalförening. Pga hälsoskäl kunde de inte vara med denna afton.
Till kaffet tändes hoppet på nytt att kanske få en vinst i vinlotteriet och på nytt kunde
ytterligare fem få en vinstlott.
Samtalen sorlade kring borden och i denna härliga gemenskap skildes vi åt med
värme i våra hjärtan och ett minne rikare.
Innerligt Tack till festkommittén Lisbeth Nilsson. Helen Sköld och Marianne Klimfors
som ordnat allt på allra bästa sätt. Också Tack till Sten Ullerud för den trevliga
filmvisningen. Naturligtvis Tack till Lars Andersson som förevigat denna afton.
Dessutom Tack till musikanterna Lasse Bergrensson och
Tommy Juth som spelade, skojade och sjöng för oss.
En minnesvärd afton