Reportage

Text och bild: Christine Rosenqvist Bild:Karin Näsström , Wikipedia Web: Sten Ullerud
Varma vindar blåste när vi med full buss åkte över Öresundsbron till Roskilde Domkyrka. Vi började med fika vid bussen och kunde gå in i katedralen precis när de öppnade. Katedralen är Nordens största tegelkyrka och världsarv. Liksom andra stora byggnader är kyrkan byggd i etapper, varav de äldsta delarna har ursprung från 1100-talet. Idag mest känd som de danska kungligheternas gravkyrka.
Vi kunde beundra Margrethe I:s ståtliga marmorsarkofag. Margrethe skapade Kalmarunionen 1389 och styrde därmed över ett rike som var större än både dåtidens Tyskland och Frankrike. Hennes önskan var att bli begravd i Sorö klosterkyrka vilket till en början också infriades. Så småningom såg biskopen till att hennes kvarlevor flyttades till Roskilde domkyrka.
Christian IV:s gravkapell är stort och mitten står hans svarta kista med silverbeslag. Christian IV är den mest populäre av de danska kungarna och den som satt längst på tronen, nästan 60 år framtill februari 1648. En färgstark regent och stor byggherre. Grundlade bl a Kristianstad som fortfarande bär hans sigill. Trots många nederlag kallas perioden för Danmarks guldålder. Hans valspråk var: Regna firmat pietas (fromhet styrker rikena), men vid hans bortgång sade man istället Riket fattes penge.
Av alla kungar och deras gemåler lade vi också märke till Christian X:s enkla kista som tillsammans med hustrun Alexandrines kista står bredvid varandra. Christian X satt på tronen under den tyska ockupationen under andra världskriget. Han blev en samlande symbol för det danska folket när han varje dag red genom Köpenhamn utan livvakter för att demonstrera sitt motstånd mot ockupationen. Han godtog inte att man hängde ut nazistiska flaggor och meddelade att de skulle tas bort. Den som vågar det blir skjuten direkt meddelade tyskarna. Då gör jag det själv sa kungen och honom vågade ingen ge sig på.
Vi beundrade också de medeltida kalkmålningarna på väggar och valv.Dessutom imponerades vi av altartavlan utförd i Antwerpen 1560.Många myter är kopplade till altartavlan, som är en s.k. triptyk = 3-delad. Det påstås att tavlan egentligen skulle till Gdansk. Man var tvungen att betala tull för att passera Öresund. Därför hade man uppgivit ett mycket lågt värde för att få så liten tullavgift som möjligt. Det påstås då att tullarna själva köpte altartavlan. Mera sannolikt är att ägaren till Herlufsholm direkt i Antwerpen hade inköpt tavlan. Herlufsholm är dagens Fredriksborg slott.
Vi ska inte heller glömma Margrethe II:s modell för hennes egen grav. Ritad av henne själv utförd i glas och vilar på 3 pelare föreställande elefanter gjorda av dansk granit. färöisk basalt och grönländsk marmor.
Innan vi på nytt klev på bussen besökte vi Fredrik IX:s och Drottning Ingrids gravar belägna utanför kyrkan.
Lite mat var inte fel när vi kom fram till Birkegården, där en riklig buffé dukats upp. Mätta och belåtna kunde vi efter eget behag ta itu med trädgårdarna.Grundaren av trädgården försåg oss med en introduktion och karta. I klostergården kände vi på alla väldoftande örter. I engelska trädgården blommade rosorna jämte andra sommarblomster. De japanska trädgårdarna, som är Danmarks största, imponerade med stillhet, vattenspeglar och fascinerande formklippta gröna växter. I den stora dammen kunde barnen mata guldfiskarna. För barnens trevnad fanns klapp-vänliga smådjur på danska s.k. keledjur. Eftermiddagskaffe med äppelkaka avslutade besöket i Birkegårdens haver.
Sorö ligger på vägen hemåt och här hittade Robert, chauffören, och jag på en bonus, som höll på att misslyckas eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur vi skulle gå.Sorö akademi är en privat internatskola nära Sorösjön och här ville jag visa något speciellt. Eftersom vi kom in från ”fel” håll tappade jag orienteringen lite. Det gick inte att komma genom valvet intill egendomen med bussen. Men med gemensam hjälp hittade vi rätt till den s.k. Fuchsia-haven. Förutom Afrikas lilja kunde vi beundra fuchsiorna i alla upptänkliga färger som är så höga att det nästan går att promenera under dem.
Efter en händelserik dag kunde vi i kvällningen skiljas åt vid Malmö Opera.

Text: Lisbeth Nilsson Bild och Web: Sten Ullerud
Den 18 juni bar det i väg med buss ”Ut i det blå”. En dagsutflykt där ingen av
deltagarna visste vart de skulle. Vi startade vid Malmö Opera och körde österut.
En ledtråd på vägen löd ”En resa där ni inte vet vart ni ska men där smak och doft
är ledord dit vi ska”. Efter en timmes körning kom vi fram till vårt första stopp,
Österlenkryddor i Köpingebro, där vi också skulle dricka förmiddagskaffe. Vi blev
väl mottagna av Anders Peråkre som tillsammans med sin fru Cherztin driver före-
taget Österlenkryddor. Medan vi drack kaffe och åt vår fralla berättade Anders om
deras verksamhet. Både Anders och hans fru ville jobba med odling och livsmedel
så när företaget Österlenkryddor blev till salu 2014 insåg de att de kunde förverkliga
sin dröm. Paret Peråkre tog då över företaget – ett KRAV-certifierat företag som odlar
kryddor på friland och förädlar till kryddburkar -. Storleken på verksamheten idag är
unik i Sverige och siktet är inställt på att vara ledande kryddbönder i Norden.
Innan vi körde vidare kunde vi handla kryddor i gårdsbutiken där det fanns allt från
”Gris med knorr” kryddblandning till fläskkött och korv till ”Brännvinskrydda”.

Färden gick nu vidare till nästa stopp som låg ca 15 minuter från Österlenkryddor och
ledorden löd ”Om ca 15 minuter väntar oss en plats högt ovan kusten fylld med grönska,
doft och stillhet och handplockade smaker”. Vi anlände till Köpingsbergs Vingård där vin-
producenten Carl-Otto mötte upp och bjöd in oss i vineriet under kristallkronorna för att
prova två olika sorters mousserande viner. Under tiden vi provade berättade Carl-Otto sin
historia hur han som ung efter en resa till Paris och Champange blev helt fascinerad av
hur man producerade mousserande vin. Hur han senare tog kontakt med vinproducenten i
Champange och fick praktisera där och lära sig hela proceduren. Med glädje och humor
berättade Carl-Otto allt som var värt att veta om att producera vin.

Åter i bussen kör vi mot dagens tredje stopp och ledorden ”Dags för lunch i lantlig charm i
det gamla stallet som varsamt renoverats och där smaker möter historia”. Vi åker mot Löderup och Örums Nygård. En lantgård som förvandlats till gårdshotell och där svinastian har renoverats till restaurang. Vi blir hjärtligt mottagna och serveras sallad och bröd, kyckling med rostad potatis, aioli och ratatouille. Här efter blev det kaffe och en fantastisk god chokladkaka. Under tiden vi drack kaffe berättades familjehistorien om förvandlingen från lantgård till gårdshotell.Vi avslutade besöket med en rundvandring och fick se spaavdelning och hotellrum.

Nu närmar vi oss det sista stoppet på vår utflykt med ledorden ” Hans och Monica två pionjärer bakom förädlingen av det gyllenbruna fröet”. Vi är framme vid Petersborgs gård i Smedstorp där det odlas gula och bruna senapsfrö. På våren sår de senapen och skördar den på hösten. Efter skörd torkas och rensas senapsfröna därefter förädlas de till olika senapsprodukter efter egna recept. Här erbjuds bl a äkta Skånsk senap utan tillsatser.  Innan vi åter sätter oss i bussen för hemfärd är det många som passar på att handla olika senapssorter i gårdsbutiken.

Vid fem tiden är vi åter i Malmö och alla verkar nöjda med dagen när vi tar avsked av varandra.

Text Christine Rosenqvist
I strålande solsken landade vi på flygplatsen i Nice där vi blev hämtade för incheckning på hotell Mercure mitt i centrum. Så småningom tog vi den fina spårvagnen ner mot havet och klev på lilla tåget för rundtur i gamla stan och upp höjden vid resterna av det gamla slottet. Här fick vi en magnifik utsikt över hela Nice med Änglabukten.
Dag 2: Nu fick vi vår ordinarie chaufför för resan. Han hette Frederique och blev otroligt populär. Gjorde allt för att underlätta för oss. Vi besökte Auguste Renoirs ateljé på kullarna i Cagnes sur Mer. Om eftermiddagen besökte vi Chapelle du Rosaire i Vence ritat och byggt av Henri Matisse som tack till dominikanernunnorna
som behandlat honom under sjukdomsperioder.
Dag 3: Eftermiddagstur till Villa Ephrussi-Rotschild. Otroliga trädgårdar och magnifik utsikt anlagda av Beatrice Rotshild gift Ephrussi. Färden fortsatte till Monaco för rundtur till fots i den gamla staden med katedralen där Grace Kelly gifte sig med Prince Rainer och båda fått sista vilan. Furstepalatset avslutade rundturen. Fredrique körde oss sedan till Monte Carlo där vi en stund kunde beundra kasinot och de eleganta bilarna.
Dag 4: Guidad rundtur på parfymeri i Grasse när vi lämnade Nice på väg mot Aix en Provence. Väl installerade på vårt hotell väntade gemensam middag.
Dag 5: Vi ställde kosan mot Marseille där lilla tåget väntade på oss. En ringlande färd upp till Notre Dame de La Garde där den 9 meter höga förgyllda Madonnan vaktar över hamnen och invånarna i Marseille. Efter lunch fortsatte vi till Cassis för båttur till de djupa vikarna s.k. Calanques, som är världsarvsklassade.
Dag 6: Det mångbesjungna Camargue och Stes Maries de la Mère besökte vi och kunde se de speciella hästarna och sotsvarta tjurarna. En och annan fågel kunde vi också sikta. Vi botaniserade bland butikerna för inköp av för trakten typiska delikatesser. Extra bonustur med genuin vinprovning hade vi fixat förutom den reserverade vinprovningen. Om sena eftermiddagen gjorde vi en liten rundtur till fots i Arles och kunde se romerska lämningar och van Goghs berömda Nattcafé.
Dag 7: Aix en Provence till fots för rundtur och hemfärd på egen hand med den lokala bussen blev en omtyckt utflykt på Frederiques fridag.
Dag 8: Högt upp på höjderna till lavendelplatån avslutade vår provencalska resa.
Vi var egentligen en vecka för tidiga för att lavendeln skulle ha blommat ordentligt, men vi kände den härliga doften på långt håll. Moustiers Ste Marie heter den by som klänger på bergskanten och omtalad som en av Frankrikes vackraste byar. Lilla tåget tog oss upp höjden så vi slapp att klättra i de oändliga trapporna.
En liten glimt av Gorges du Verdon och utsikt över Lac Ste Croix avslutade dagen.
Dag 9: Färden mot flygplatsen gjordes längs med den vackra Esterelkusten. Dock var vädret inte det allra bästa så de unika röda klipporna kom inte riktigt till sin rätt.

Aldrig, Aldrig har jag varit med om att chauffören givit gästerna presenter. Men den härlige Frederique hade köpt små keramikblommor till oss, en blomma till var och en. Han var helt otrolig. Som väl var hade vi samlat ihop en slant till honom också. Hans vänlighet, service och glada humör var värd varenda cent.