Vi var 2 grupper som fick en guidad visning av utställningen ”Uppklädd”, som visade dammodet från 1700-talet och framåt. Dräkterna berättade bl a om social status och skönhetsideal. Vår guide var Monika Lennartsson.
På 1700-talet började man tidigt snöra unga flickor och kvinnor, inte bara för att de skulle få smala midjor, utan även för att de skulle få en rak hållning. Kvinnorna skulle också ha breda höfter och för att uppnå det önskade breda utseendet, använde man panier, tråd-eller korgställningar. Det innebar, att ibland, måste kvinnorna gå sidledes för att komma in genom en dörr. Smink användes av både kvinnor och män. Man pudrade vitt pulver, som innehöll bly, i ansiktet, på hals och dekolletage för att färga huden vit.
På 1800-talet kom lite olika stilar. Empirestilen innebar att midjan flyttades upp under bysten, klänningarna var långa och löst sittande och i vita tunna tyger. Härefter blev kjolarna jättevida och man bar många stärkta underkjolar för att öka vidden.
Under den viktorianska eran var dammodet mycket strikt, det skulle inte visas hud. Klänningarna var höghalsade och långärmade.
Under mitten och slutet av seklet dominerade krinolinen, den gjordes av stålringar som hängdes i tyg eller läderringar och bars under kjolen och då behövdes inte alla underkjolar och kvinnorna kunde röra benen under kjolarna.
Det glada 20-talet innebar korta, ärmlösa och urringade klänningar. Charleston, shinglat hår och cigarettmunstycke. Kvinnorna blev nu mer frigjorda.
40-talet var det Christian Dior med ”The New Look och Katja of Sweden vars kläder kännetecknades som bekväma kläder i naturmaterial.
60-talets absoluta symbol skapades av Mary Quant med minikjolen och annat mode för unga.
Vi alla tyckte att det var roligt och intressant att höra historien om de vackra kläderna men vi var ganska överens om att det var mycket opraktiska kläder som fanns på 17- och 1800-talet.
